Senast uppdaterad:
Det nationella målet för funktionshinderspolitiken utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Målet är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet beaktas.
För att nå det nationella målet ska genomförandet av funktionshinderspolitiken inriktas mot fyra arbetssätt
- Principen om universell utformning
- Identifiera och åtgärda befintliga brister i tillgängligheten
- Individuella stöd och lösningar för individens självständighet
- Förebygga och motverka diskriminering.
Starkare koppling till Sveriges internationella åtaganden
Det funktionshinderspolitiska målet tydliggör att funktionshinderspolitiken ska utgå från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Målet och dess inriktning ligger också i linje med mål och delmål inom FN:s Agenda 2030.
Agenda 2030 och globala målen hos Regeringen
Bidra till ökad jämställdhet och att barnperspektivet beaktas
Det funktionshinderspolitiska målet ska bidra till ökad jämställdhet. Arbetet med funktionshinderfrågor handlar om att uppmärksamma och jämna ut skillnader i levnadsvillkor mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning.
Målet ska också bidra till att barnperspektivet beaktas. Det handlar om att uppmärksamma och förbättra situationen för barn med funktionsnedsättning.
Mångfalden bland personer med funktionsnedsättning kan ibland förbises. Det finns exempelvis betydande skillnader mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning har ofta sämre levnadsvillkor i jämförelse med andra barn.
Att ta med dessa perspektiv i arbetet bidrar till att skapa jämlika levnadsvillkor i samhället. Då läggs en bättre grund för mer konkreta och träffsäkra förslag på förbättringsåtgärder.
Inriktningens fyra arbetssätt
För att nå det nationella målet behöver arbetet fokusera på fyra olika arbetssätt. Inriktningen är relevant för aktörer på nationell, regional och lokal nivå och vägleder i arbetet med funktionshinderfrågor.
Principen om universell utformning
Universell utformning utgår från mångfalden hos befolkningen. Det handlar om att göra ”rätt” från början. Grunden är att samhället ska utformas tillgängligt så att det kan användas av så många som möjligt.
Genom att utgå ifrån principen om universell utformning skapas mer användbara och tillgängliga tjänster, produkter och verksamheter. Dessutom minskar behovet av att göra anpassningar i efterhand. Ett exempel utifrån universell utformning är att ställa tillgänglighetskrav i upphandling.
Identifiera och åtgärda befintliga brister i tillgänglighet
Att identifiera och åtgärda befintliga brister i tillgänglighet är en annan del av arbetet. Brister i tillgänglighet försvårar för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga på lika villkor som övriga befolkningen. Därför är det bra att löpande identifiera brister och systematiskt åtgärda dem. Till exempel genom att regelbundet inventera verksamheten och ta fram en plan för att hantera upptäckta brister.
Individuella stöd och lösningar
Individuella stöd och lösningar är i många fall avgörande för människors möjlighet till självbestämmande och till att vara delaktiga och självständiga. Myndigheten behöver göra skäliga anpassningar för personer och erbjuda individuella stöd som till exempel hjälpmedel.
Förebygga och motverka diskriminering
Att förebygga och motverka diskriminering handlar om att utforma verksamheten så att ingen diskrimineras. Det gäller också i mötet med personer. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning kan bland annat ske genom bristande tillgänglighet, strukturer som missgynnar eller direkt handlingar.
Tips på ytterligare utbildningsmaterial på området
Här finns tips på utbildningar och stöd om målet för funktionshinderspolitiken och dess inriktning.