Senast uppdaterad:
Här finns grundläggande information om att ha nedsatt hörsel, att vara döv och dövblindhet.
Nedsatt hörsel
Att ha nedsatt hörsel innebär olika hinder i arbetslivet beroende på grad och typ av hörselnedsättning. För vissa innebär hörselnedsättningen svårigheter att höra samtal när flera talar och om miljön är bullrig. För andra uppstår svårigheter även i lugna miljöer och i samtal mellan två personer. Hörselnedsättningen kan också leda till tinnitus och utökad känslighet för ljud från omgivningen.
Oavsett grad eller typ av hörselnedsättning behöver en person med nedsatt hörsel koncentrera och anstränga sig för att tyda det som sägs eftersom hjärnan försöker ”fylla luckorna”.
Kommunikationssätten bland personer med nedsatt hörsel varierar. De flesta använder talat språk. Andra har teckenspråk som sitt första språk eller har två modersmål – talat språk och teckenspråk. Andra lär sig teckenspråk som andra språk.
Beroende på grad och typ av hörselnedsättning kan personer bli hjälpta av hörapparater och cochleaimplantat, ett hjälpmedel som stimulerar hörselnerven elektrisk så att personer med grav hörselnedsättning kan uppfatta ljud. Det går att koppla ytterligare hjälpmedel till hörapparater och cochleaimplantat så att det är möjligt att ringa och delta i möten och konferenser.
Att vara döv
Att vara döv ur ett medicinskt perspektiv är när en person inte hör eller har en mycket grav hörselnedsättning som gör det omöjligt att uppfatta talat språk, även med hörapparat eller cochleaimplantat. Att vara döv innebär också att ha en språklig och kulturell gemenskap med andra döva personer.
Man skiljer mellan barndomsdöva och vuxendöva. Barndomsdöva har teckenspråk som sitt första språk och skriven svenska som andra språk. Vuxendöva är personer som har blivit döva efter att ha utvecklat ett talat språk och har därmed inte teckenspråk som första språk.
Det svenska teckenspråket uppfattas med synen och uttrycks med händerna, kroppen och mimik. Teckenspråket har en egen grammatik, uppbyggnad och ordföljd. Enligt språklagen har myndigheter, kommuner, regioner och andra som bedriver offentlig verksamhet, ett särskilt ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Dövblindhet
Dövblindhet är en kombinerad syn- och hörselnedsättning där graden av nedsättning gör att syn och hörsel har svårt att kompensera för varandra. Det finns stora variationer av dövblindhet. Det gör att konsekvenserna är olika beroende på graden av syn- och hörselnedsättningen, när i livet dövblindheten uppstår och om syn- eller hörselnedsättningen inträffade först. Det är vanligt att syn eller hörsel gradvis försämras.
De flesta med dövblindhet har talspråk som sitt första språk. Hur de kommunicerar med andra varierar och kan kombineras:
- det kan ske via hörseln
- taktil bokstavering (i handen eller på kroppen)
- visuellt eller taktilt teckenspråk
- punktskrift
- förstorad skrift
- eller genom talsyntes.
En del personer med dövblindhet har teckenspråk som sitt första språk. När synförmågan är för begränsad eller försvinner använder de taktilt teckenspråk istället. Det innebär att tecknen tas emot med känseln. Det som ska sägas tecknas i handen på personen som har dövblindhet. Personen tecknar sedan själv sitt svar tillbaka på teckenspråk. Det svenska språket används som skriftspråk.