Alla ska kunna vara delaktiga i samhället på lika villkor. Det är det nationella målet som utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att nå dit pekar funktionshinderpolitiken ut fyra områden, där ett är individuella stöd och lösningar för självständighet.

Individuella stöd ska öka en persons förutsättningar att delta i samhället på lika villkor som andra. Ett stöd kan till exempel vara färdtjänst, ledsagning, stöd i hemmet, särskilt stöd i undervisning eller personlig assistans.

När de som berörs inte involveras

Personer med funktionsnedsättning har rätt till självbestämmande. Det betyder att individuella stöd och lösningar ska utgå från individens behov, vilja och önskemål. Därför är det viktigt att de som berörs är delaktiga i val och beslut om stöden och lösningarna.

Trots detta visar MFD:s årliga uppföljning av funktionshinderspolitiken på en oroväckande utveckling vad gäller de individuella stöden. Bland annat visar uppföljningen att stödet blir mindre anpassat till varje individ, har en minskad förutsägbarhet och är svårare att få tillgång till. Även att individens inflytande och delaktighet i utformningen av stödet har minskat kraftigt.

Leder individuella stöd till delaktighet?

MFD har låtit forskare vid Marie Cederschiöld högskola titta på sambanden mellan individuella stöd och delaktighet. I rapporten framgår det att upplevelsen av att inte bli hörd eller få det stöd som man behöver bidrar till känslor av maktlöshet och otrygghet. Detta eftersom konsekvenserna av uteblivna eller otillräckliga stödinsatser förändrar brukarnas grundläggande livsvillkor.

De gör ju bara sitt jobb men för mig som ansöker om min insats, för mig handlar det om livet, jag kan inte känna att de har någon direkt förståelse utan de gör ju bara sitt uppdrag, säger Kina.

Lokala skillnader kan innebära ojämn kvalitet

Trots nationella mål om likvärdigt stöd finns det lokala skillnader som påverkar tillgång och kvalitet. Förändrade bedömningskriterier kan även förekomma när personer flyttar från en ort till en annan, eftersom vad som bedöms som legitima behov skiljer sig åt mellan orter.

Kommunikationssvårigheter och tidsbrist försvårar

I rapporten lyfts personliga erfarenheter av utsatthet i samband med utredning och beslut om individuella stöd. Det handlar om upprepade byten av handläggare, svårigheter med kommunikation och en upplevelse av att den erfarenhetsbaserade kunskap brukaren har inte tagits tillvara på.

Handläggare beskriver att den begränsade tiden i möten gör det svårt att förstå vad brukare vill och behöver.

Som handläggare, ja vi träffas ju oftast med den enskilda en, max två gånger, innan vi ska fatta ett ganska livsavgörande beslut. Vad hinner man se på den timmen eller två timmarna?

Personer med olika kommunikationssätt får inte alltid möjlighet att uttrycka sina önskemål på ett sätt som handläggarna kan ta tillvara. Handläggarna saknar ofta tid och resurser för att lära sig alternativa kommunikationsmetoder. Det gör det svårt att säkerställa att besluten speglar individens egna perspektiv.

Alla personer har ju någon form av språk, nåt sätt att kommunicera på. Men det är svårt i handläggning för vi har ju inte heller den möjligheten att sätta oss ner och ’ok, du har den här kommunikationen, nu ska vi lära oss den’, det har vi ju inte. […] då får vi lita på vad företrädare säger och att de kan tolka kommunikationen, säger en handläggare.

Viktiga insikter om individuella stöd

De individuella stöden är ett verktyg för att uppnå delaktighet och jämlika levnadsvillkor i samhället. Rapporten om individuella stöd är ett steg på vägen för att öka kunskapen och identifiera kunskapsluckor om individuella stöd. Här är några av rapportens viktigaste insikter.

Lägre delaktighet

Statistik visar tydligt att personer med funktionsnedsättning överlag har lägre grad av delaktighet inom livets många områden, jämfört med resten av befolkningen.

Stöd gör skillnad – men behövs i rätt form

Individuellt anpassade stöd av god kvalitet och tillräcklig omfattning är mycket viktiga för att minska hinder i vardagen och öka delaktigheten. För att kunna följa utvecklingen mot full delaktighet behövs dock bättre statistik och registeruppföljning.

Handläggarnas perspektiv

Intervjuer med handläggare visar att de uppfattar individuella stöd som något som främjar delaktighet. Samtidigt påpekar de många praktiska hinder som kan påverka utfallet, till exempel tidsbrist och svårigheter att kommunicera med brukaren.

Brukarnas perspektiv

Intervjuer med brukare visar att många känner sig utsatta i processen kring att få stöd. De berättar om täta byten av handläggare, bristande kommunikation och en känsla av att deras egen erfarenhetsbaserade kunskap inte tas tillvara. Dessutom menar många att stöden inte alltid anpassas tillräckligt efter deras individuella behov.

Skillnader och utmaningar i systemet

Individuella stöd påverkas av bredare förändringar i välfärdssamhället. Trots nationella mål om likvärdiga stöd finns det betydande lokala skillnader i hur stöd beviljas och utförs. Det gör att tillgången till stöd och kvaliteten på stöden kan variera beroende på var man bor.

Stöden hjälper, men fler faktorer spelar in

Sammanfattningsvis bidrar individuella stöd till att öka möjligheterna till delaktighet, men det är svårt att kartlägga orsakssamband. Forskarna efterlyser också att personer med funktionsnedsättning får vara mer delaktiga i utredningar, beslut och utformning av sina stödinsatser, för att göra stöden mer träffsäkra.

Konferensen Människovärde och delaktighet

I samband med den internationella funktionshindersdagen 3 december 2024 arrangerades en konferens med syftet att presentera och diskutera aktuell forskning om individuella stöd kopplat till delaktighet.

Ta del av insikterna från forkningsprojektet och lyssna på Magnus Tidemans tankar om 3o år med LSS.