Blindhetsersättning blir den första sociala samhällsinsatsen för personer med funktionsnedsättning som inte är knutna till institutionerna, det vill säga inrättningar som samlar boende, undervisning och omvårdnad på en och samma plats.

Blindhetsersättningen innebär att alla över 16 år, som fått en synnedsättning före 60 års ålder, får en ersättning på 500 kronor om året utan ekonomisk prövning. Detta bidrar till ökad delaktighet för den här gruppen.

För många som lever med andra typer av funktionsnedsättningar är fattigvården det enda stöd som finns och många har svårt att försörja sig och tvingas därför bo kvar på institutionerna.

1962 ändras namnet till invaliditetsersättning och gäller även andra grupper än synskadade. 1975 ersätts den av handikappersättningen.