På språklig grund

MFD tillstyrker förslagen i det remitterade betänkandet.

MFD bedömer att utredningens förslag är i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att flera av förslagen kommer att innebära förbättringar för elever med funktionsnedsättning. Det omfattar exempelvis förslag som handlar om att nyanlända elever i anpassade grund- och gymnasieskolan ska ges tillgång till grundläggande svenska som andraspråk. Det gäller även utredningens förslag att det bör införas kursplaner motsvarande grundläggande svenska som andraspråk för döva och hörselskadade elever, som utöver svenskt teckenspråk har andra språk än svenska som sitt modersmål.

För svenskt teckenspråk som modersmål gäller samma bestämmelser som för övriga modersmål, det vill säga att det endast går att få modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk om det är föräldrarnas modersmål. Utredningen lämnar inga nya förslag, utan hänvisar till den tidigare utredningen ”Betänkande av utredningen om modersmål och studiehandledning på modersmål i grundskolan och motsvarande skolformer.”[1] Där föreslås att rätten till undervisning i svenskt teckenspråk ska utökas. MFD instämmer med utredningens bedömning och har även i ett tidigare yttrande lyft fram att bestämmelserna för undervisning i svenskt teckenspråk som modersmål, bör göras likvärdigt med det som gäller de nationella minoritetsspråken[2]. Det skulle gynna kunskaps­utvecklingen och inkluderingen för personer med funktionsnedsättning.

MFD vill slutligen poängtera betydelsen av tillgänglighet i den framtida utvecklingen av undervisningen i grundläggande svenska som andraspråk och modersmål för att säkerställa att de behov som elever med funktions­nedsättningar kan ha, tillgodoses redan i ett tidigt skede. Det kan innebära att utforma undervisningen och använda arbetsmaterial och kommunikation för att möta behoven hos personer med olika förmågor och inlärningsstilar. Det som är nödvändigt för en enskild elev med funktionsnedsättning, gynnar ofta hela klassen.