Utmanande väg till ett liv fritt från hedersrelaterat våld och förtryck

Våld

Studien handlar om hur hedersrelaterat våld och förtryck drabbar personer med funktionsnedsättning och hur habiliteringen hanterar dessa frågor.

Personer med funktionsnedsättning är särskilt sårbara för hedersrelaterat våld och förtryck som utgår från kollektiva normer där familjens anseende står i centrum.

För personer med funktionsnedsättning blir kontrollen ofta ännu mer påtaglig. Särskilt gäller detta för flickor, som kan isoleras i stället för att uppmuntras till självständighet. Många barn och unga växer upp utan kunskap om sina rättigheter.

Saknar verktyg och rutiner

Habiliteringen erbjuder stöd och behandling för att utveckla eller kompensera de förmågor som påverkas av en funktionsnedsättning. Man ger även råd och insatser som underlättar vardagen samt stöd till anhöriga.

Habiliteringen ska enligt lag ge rätt stöd och vård till patienter som utsätts för våld, oavsett motiv eller uttrycksform. Men studien visar att habiliteringsverksamheter ofta saknar verktyg, tydliga riktlinjer, rutiner och stöd för att förebygga och upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck.

Personalen tvingas ofta agera utifrån sin egen bedömning och förlita sig på sin magkänsla. Möjlighet till enskilda samtal är ofta avgörande för att habilitering ska kunna ställa frågor om våld. I praktiken är detta svårt när anhöriga ofta är närvarande.  

Bristande samverkan försvårar stödet

Studien belyser också vikten av förbättrad samverkan mellan habilitering, socialtjänst, polis och andra aktörer. I dag är detta samarbete ofta bristfälligt och personer i behov av stöd riskerar att falla mellan stolarna.   

Studien lyfter tre centrala utvecklingsområden:

• Att arbeta främjande – genom att sprida information som gör att fler familjer kontaktar habiliteringen, och för att skapa goda relationer med familjer samt öka patienternas kunskap om sina rättigheter.
• Att upptäcka utsatthet – genom att skapa trygghet för patienter att berätta, och öka medarbetarnas förmåga att tolka tecken på utsatthet.
• Att ge stöd – genom att stärka självständighet och samverka med exempelvis kvinnojour, socialtjänst och polis.