Hur är läget 2014?

Uppföljning av funktionshinderspolitiken

Hur är läget 2014? är den tredje samlade uppföljningen av regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken.

Utvecklingen inom funktionshinderspolitiken går åt rätt håll, förutsättningarna för delaktighet har blivit något bättre inom flera områden. Men utvecklingen går mycket långsamt. I förhållande till de inriktnings- och delmål som enligt strategin1 ska nås till 2016 är takten alldeles för låg.

Fler insatser måste initieras och genomföras om det ska finnas en chans att nå målen och för att Sverige ska kunna säkerställa rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. I och med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har riksdag, regering, statliga myndigheter, kommuner, regioner och landsting ett ansvar att genomföra funktionshinderspolitiken. 22 strategiska myndigheter har ett särskilt ansvar. Det krävs att de tar det ansvaret och ökar insatserna. Även kommunerna har en viktig roll i att öka delaktigheten för personer med funktionsnedsättning. De är på många sätt den aktör som är närmast medborgarna i vardagen.

För tredje året i rad visar uppföljningen att personer med funktionsnedsättning inom de flesta områden lever med sämre delaktighet än övriga i befolkningen. Funktionshinderspolitiken är baserad på mänskliga rättigheter. Ojämlikhet i den grad som finns idag vittnar om att rättigheterna för många personer med funktionsnedsättning inte är säkerställda fullt ut.

Myndigheten för delaktighet ser att det finns ojämlikhet och problem inom flera av områdena samtidigt som en del positiva sidor också syns. De områden som är mest oroväckande är arbetsmarknad och utbildning. Jämlikhet inom dessa är avgörande för delaktigheten i stort.

Det finns stora skillnader i sysselsättningsgrad. Bland personer med funktionsnedsättning är det 55 procent som har sysselsättning, detta jämfört med 79 procent bland övriga. Läget på arbetsmarknaden är komplicerat. Det senaste året har fler personer med funktionsnedsättning fått arbete samtidigt som andelen inskrivna med funktionsnedsättning på Arbetsförmedlingen har ökat. Mer än en fjärdedel av de inskrivna på Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. I slutändan är det stora problemet att så stort antal personer med funktionsnedsättning inte har en sysselsättning.

För att en förändring på arbetsmarknaden ska kunna ske krävs ett helhetsperspektiv. Bristande delaktighet i skolan leder ofta till dålig delaktighet även efter skoltiden. Det finns stora brister i det särskilda stödet i skolan idag.

Hälften av de skolor som Skolinspektionen granskat brister i att ge eleverna det särskilda stöd de har rätt till. Samtidigt minskar andelen specialpedagoger. Kommunerna har en nyckelroll i att öka delaktigheten i skolan för elever med funktionsnedsättning. Idag har en av fyra kommuner mål för att öka tillgängligheten och delaktigheten i skolan. Förutsättningarna är bättre inom vuxenutbildning, även om det finns mycket kvar att göra där också.

År 2008 konstaterade Statens folkhälsoinstitut att det är tio gånger vanligare med dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning. Så är det även 2014 och det är förmodligen ett resultat av sämre delaktighet inom många områden. Exempelvis har personer med funktionsnedsättning sämre ekonomi, motionerar mindre och tar mer sällan del av kulturutbudet. Bristande tillgänglighet gör att många exkluderas i samhället. Exempelvis krävs fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till en fritidsaktivitet. För att kunna gå på kulturevenemang krävs bra ekonomi.

Tillgängligheten i kollektivtrafiken ökar i mycket långsam takt. Fler bussar, tåg och spårvagnar har under det gångna året gjorts tillgängliga. Ett fåtal fler bytespunkter har också blivit tillgängliga. Positivt är att alla regionala kollektivtrafikmyndigheter ställer tillgänglighetskrav vid upphandling av bussar. Om dessa verktyg används i högre utsträckning och inom fler områden kommer tillgängligheten att öka i samhället.

Ett annat verktyg är at ställa krav för att få bidrag. Inom kulturområdet går utvecklingen framåt på den fronten. Fler kommuner ställer krav på tillgänglighet vid bidragsgivning. Bland dem som får bidrag av Kulturrådet ökar andelen som har handlingsplan för tillgänglighet mycket. Den tekniska utvecklingen ger också hopp. Delaktigheten inom it-området är fortsatt hög för många med funktionsnedsättning. Tillgängligheten inom medieområdet fortsätter också öka. Fler tv-program textas och tolkas.

Brister i den fysiska tillgängligheten är ett fortsatt problem som finns inom de flesta områdena. 11 procent av kommunerna gör inte tillsyn av Plan- och bygglagen trots att de är skyldiga att göra det. Det är också mycket vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever brister i tillgängligheten i handeln, vid idrotts- och kulturevenemang och i många andra vardagssituationer.

Kunskapen om funktionshinder inom rättsväsendet är fortsatt låg och mer kunskap krävs för att säkerställa rättssäkerheten för alla. Exempelvis känner bara en av fyra domare till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Inom de individuella stöden finns både positiva och negativa sidor. Många är nöjda med sina LSS-insatser. Insatserna är avgörande för att kunna delta i vardagen på lika villkor. Samtidigt är många också oroade över nya bedömningar och indragningar avseende LSS-insatser. Väntetider minskar och kunskapen ökar inom de individuella stöden vilket är viktigt. Något av det mest oroväckande är att bland patienter som har bröstcancer är dödligheten dubbelt så stor bland de personer som har LSS-insatser. Risken att dö i flera andra sjukdomar är också högre bland personer med psykisk funktionsnedsättning.