Svenska teckenspråkets historia och betydelse

Det svenska teckenspråket har utvecklats över tid från att vara osynligt i samhället till att få status som ett fullvärdigt språk med stark kulturell betydelse. Den här sidan beskriver det svenska teckenspråkets historia, språkstatus samt dess betydelse för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet.

Svenska teckenspråkets historia och betydelse

I filmen får du innehållet på sidan översatt till svenskt teckenspråk.

Svenskt teckenspråk är ett visuellt språk med egen grammatik och eget teckenförråd. Det uttrycks genom händer, ansiktsuttryck och kroppsrörelser och allt detta bär betydelse. 

Det är inte en form av det svenska språket, utan ett eget språk. För barndomsdöva är svenskt teckenspråk deras första språk och modersmål, och det språk de använder mest i vardagen.

Svenskt teckenspråk är inte ett internationellt språk. Det finns många olika nationella teckenspråk i världen och de skiljer sig åt, precis som talade språk.  

Om det svenska teckenspråket på Institutet för språk och folkminnen webbplats

Ett språk med lång historia 

Döva personer har använt teckenspråk i form av egna tecken och gester i alla tider inom den familjegemenskap som de levt i. Under 1700-talet började dövskolor etableras i Europa och under 1800-talet etablerades även dövskolor i Norden. Undervisningen vid dövskolorna bidrog till att teckenspråket standardiserades. Under denna tid började döva bli mer synliga i samhället som en del av den mänskliga mångfalden. 

År 1880 hölls dock en internationell dövlärarkongress i Milano, Italien, där majoriteten av deltagarna menade att talmetoden ansågs vara överlägsen tecknade språk. Talmetoden innebar att döva skulle lära sig tala och läsa på det talade språket genom talträning och läppavläsning.

Av konferensens 164 deltagare var endast en döv. Efter konferensen fick talmetoden stort genomslag och har ofta setts som en vändpunkt i undervisningen för döva. I Sverige blev talmetoden den dominerande undervisningsformen. Men vissa skolor fortsatte använda svenskt teckenspråk för elever som inte kunde tillgodogöra sig talmetoden.

Det dröjde ända till 1980-talet innan döva i Sverige fick rätt att använda svenskt teckenspråk i skolan. Många döva växte därför upp utan att tidigt i sina liv få tillgång till ett språk, vilket påverkade deras möjlighet att lära, kommunicera och vara delaktiga i samhället.

Dövhet har genom tiderna främst setts som ett medicinskt problem. Samhället har ofta försökt bota eller anpassa individen snarare än att förändra miljön eller ge teckenspråket en självklar plats i samhället.

Svenska teckenspråket får språkstatus

På 1970-talet började dövas rätt till sitt eget språk att alltmer uppmärksammas. Dövas organisationer och forskare lyfte fram att det svenska teckenspråket är ett eget språk med egen grammatik och kulturell betydelse.

År 1979 föreslog Integrationsutredningen, SOU 1979:50 att undervisningen för döva elever skulle vara tvåspråkig med svenska och svenskt teckenspråk. När budgetpropositionen behandlades i riksdagen den 14 maj 1981 hänvisade man till detta betänkande. Det var första gången det svenska teckenspråket nämndes i riksdagen och det sågs som ett symboliskt erkännande av teckenspråket. Två år senare kompletterades läroplanen för specialskolan och svenskt teckenspråk tilläts åter i undervisningen. 

Svenska teckenspråkets dag firas varje år den 14 maj.

Språklagen stärker svenska teckenspråkets ställning

I dag omfattas svenskt teckenspråk av språklagen. Lagen slår fast att samhället ska skydda och främja det svenska teckenspråket. Språklagen anger också att personer som är döva, har en hörselnedsättning, dövblindhet eller av andra skäl behöver svenskt teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det.

Svenskt teckenspråk har ett särskilt skydd i språklagen och jämställs med de nationella minoritetsspråken. Men det räknas inte som ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. Det omfattas inte av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och därför inte heller av språkliga rättigheter i exempelvis barn- och äldreomsorgen.

 Din rätt till svenskt teckenspråk på Institutet för språk och folkminnen webbplats  

Vem använder svenskt teckenspråk?

Svenskt teckenspråk är första språk för främst döva personer. Många hörselskadade personer använder också svenskt teckenspråk i olika situationer, liksom personer med dövblindhet, i kombination med taktila tecken och socialhaptiska signaler. Barn till döva, så kallade Children of Deaf Adults, CODA, lär sig och använder svenskt teckenspråk i hemmet. Det finns också många som lär sig svenskt teckenspråk som andraspråk till exempel föräldrar, anhöriga, vänner och yrkesverksamma. 

Enligt uppskattningar från Institutet för språk och folkminnen använder omkring 30 000 personer i Sverige svenskt teckenspråk i vardagen. Men det finns inga säkra uppgifter eftersom det inte finns någon officiell språkstatistik i Sverige. 

Barn som har svenskt teckenspråk som modersmål har rätt till modersmålsundervisning i skolan, vilket är en viktig rättighet för att utveckla sitt språk. Föräldrar till barn i behov av svenskt teckenspråk har möjlighet att få utbildning i språket.

 Teckenspråksutbildning för föräldrar på SPSM:s webbplats  

Cochleaimplantat ändrar inte behovet av svenskt teckenspråk

Ett cochleaimplantat är ett hörhjälpmedel som genom elektrisk stimulering av hörselnerven ger döva och gravt hörselskadade personer möjligheter att uppfatta ljud och tal. Cochleaimplantat är ett alternativ för personer som får begränsad eller ingen hjälp av en vanlig hörapparat. De allra flesta barn som föds med dövhet eller grav hörselnedsättning erbjuds cochleaimplantat. Drygt 5000 barn och vuxna i Sverige lever med implantat.
 
Hörseltekniken kan hjälpa vissa att uppfatta ljud, men den ersätter inte behovet av svenskt teckenspråk för trygg kommunikation, identitet och delaktighet. Personer med behov av svenskt teckenspråk ska inte behöva välja mellan hörselteknik och svenskt teckenspråk.

Alla har rätt till delaktighet i samhället, oavsett om de använder hörselteknik, svenskt teckenspråk eller båda. Det är särskilt viktigt att barn ges möjlighet till utveckling av svenska och svenskt teckenspråk utifrån de individuella förutsättningar de har. 

Lär dig mer om svenska teckenspråket: 

Svenskt teckenspråket på SPSM:s webbplats

Svenskt teckenspråkslexikon på Stockholms universitets webbplats

Svenskt teckenspråk och teckenspråkstolkade program och serier på UR Play:s webbplats

Filmer och serier på svenskt teckenspråk på SVT Play:s webbplats