Till huvudinnehåll Hoppa till huvudmenyn Hoppa till huvudmenyn

Skydd mot våld kräver fungerande kommunikation

Döva, hörselskadade och dövblinda kvinnor riskerar att inte få det stöd de behöver på skyddat boende. En ny rapport pekar på brister i kommunikationen.

Ung kvinna med nedböjt huvud ensam i ett hörn inomhus.

Att få en plats på ett skyddat boende är inte alltid tillräckligt. För kvinnor som är döva, hörselskadade eller dövblinda behöver kommunikationen med personalen fungera för att de ska kunna förstå information, uttrycka sina behov och vara delaktiga i beslut som rör dem.

Kvinnorna beskriver hur bristande kommunikation på skyddade boenden kan leda till social isolering, försämrat psykiskt mående och svårigheter att få det stöd de behöver. I vissa fall har bristerna gjort att kvinnor avstått från en placering eller återvänt till en våldsam miljö, trots att behovet av skydd funnits kvar.

Kommunikation måste fungera i vardagen

Fungerande kommunikation behöver utgå ifrån kvinnans förutsättningar, både vid planerade möten och i vardagen, exempelvis i kontakten med personalen och för att förstå säkerhetsinformation. 

Det handlar också om tillgång till hjälpmedel och anpassningar i kommunikationen som gör det möjligt för kvinnan att kunna tillgodogöra sig stöd och skydd.

–  Kvinnan måste kunna kommunicera, förstå vad som händer och få det stöd hon behöver. Det är en förutsättning för trygghet och delaktighet. Om kommunikationen inte fungerar riskerar hon att bli isolerad och i värsta fall stå utan det skydd hon behöver, säger Serine Gunnarsson, utredare på MFD.

Stödet behöver hänga ihop hela vägen

För att skyddet ska fungera behöver stödet finnas med genom hela processen, från den första kontakten med socialtjänsten till tiden på boendet och efter att placeringen avslutats. Det kräver att berörda verksamheter samarbetar och har en gemensam bild av kvinnans behov.

Rapporten visar att stödet kan bli svårt att upprätthålla när en kvinna placeras i en annan kommun eller region. Det kan till exempel handla om att tillgången till kommunikationsstöd, hjälpmedel eller andra viktiga insatser förändras.  

– Kvaliteten i stödet behöver ses som en helhet, från den första kontakten med socialtjänsten genom vistelsen i skyddat boende och vidare mot ett självständigt liv. Här har kommuner, regioner och andra berörda aktörer en viktig uppgift att samordna sina insatser så att nödvändigt stöd inte faller bort på vägen, säger Serine Gunnarsson, utredare på MFD.

Barnens behov behöver uppmärksammas

Även barnens behov behöver uppmärksammas. För döva och hörselskadade barn är det viktigt att få tillgång till teckenspråkiga miljöer och vuxna förebilder som de kan identifiera sig med. Det skapar bättre förutsättningar för delaktighet och återhämtning.

Rapporten visar också att hörande barn till döva föräldrar ibland får ta ansvar för att förmedla kommunikation mellan familjen och omgivningen. Det kan göra att barnens egna behov och situation hamnar i skymundan.

–  Barn ska inte behöva ta ansvar för att tolka eller förmedla kommunikation mellan vuxna, säger Serine Gunnarssson. 

Tre utvecklingsområden

MFD pekar på tre områden där arbetet behöver utvecklas:

  • Stärk kompetensen och det praktiska stödet. Socialtjänst och skyddade boenden behöver kunskap om målgruppens behov och livsvillkor samt tillgång till relevant kompetens och praktiskt stöd i arbetet.
  • Förbättra samordningen och kontinuiteten. Stödet och skyddet behöver hänga samman före, under och efter en placering. För kvinnor med flera funktionsnedsättningar eller sammansatta stödbehov behöver planeringen utgå från en samlad bedömning av individens situation.
  • Fördjupa kunskapen om kvinnors erfarenheter. Deras perspektiv behöver tas till vara i utvecklingen av skydd och stöd.

Om rapporten

Rapporten Bristande kommunikation – bristande skydd bygger på intervjuer med sju kvinnor med erfarenhet av skyddat boende och fyra yrkesverksamma med kunskap om stöd till målgruppen. Studien har genomförts av Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk, NKJT, på uppdrag av MFD.
Bristande kommunikation – bristande skydd