Rättsväsendets utmaningar i arbetet mot hedersrelaterat våld

Rättsväsendet saknar i dag tillräcklig kunskap och metodik för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck mot personer med funktionsnedsättning, visar en ny studie från MFD.

– Personer med funktionsnedsättning är redan mer utsatta än andra för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. När denna sårbarhet kombineras med en hederskontext ökar riskerna ytterligare, säger Emmanuel Galaup, utredare på MFD.

Intervjuer med bland annat poliser, åklagare, advokater och personal vid Barnahus bekräftar bilden av en komplex problematik där brottsoffer ofta blir både skyddslösa och rättslösa.

Stora kunskapsluckor

Studien visar på att kunskapsnivån inom rättsväsendet om hedersrelaterat våld och förtryck, HRV, i kombination med funktionsnedsättning behöver höjas. Ärenden som rör HRV respektive personer med funktionsnedsättning fördelas slumpmässigt. När det handlar om personer med funktionsnedsättning i en hederskontext blir utmaningarna ännu svårare.  

 Det krävs särskild kompetens för att hantera dessa fall – inte minst när det gäller förhörsmetodik och förmågan att tolka brottsoffers berättelser. 

Komplexa ärenden

Utredningarna upplevs som resurskrävande och svåra att driva, vilket bidrar till att de ofta läggs ner i ett tidigt skede. Många intervjuade menar dessutom att ärenden om våld i nära relation och hedersrelaterat våld har lägre status jämfört med exempelvis gängkriminalitet.

Ett ytterligare återkommande problem är att personer med funktionsnedsättning inte blir förstådda eller trodda i rätten.

– De kan behöva särskilda hjälpmedel för att uttrycka sig och har ibland andra sätt att resonera och kommunicera. Det gör att deras berättelser inte alltid motsvarar de strikta krav på tydlighet, detaljrikedom och konsekvens som ställs i en rättsprocess, vilket kan leda till nedlagda utredningar och uteblivna åtal, säger Serine Gunnarsson, utredare på MFD.

Förbättringsbehov  

Studien pekar ut flera områden där förändring är nödvändig:

Höjd kunskap och kompetens – både i utbildningarna för poliser och jurister samt i fortbildning av redan yrkesverksamma. Det är framför allt kunskap i funktionshindersfrågor som behöver höjas.

Specialisering – särskilda team eller utredare med expertkunskap bör ta hand om hedersärenden, liknande det förstärkningsteam som finns i Stockholm. Samtidigt behöver yrkesverksamma inom rättsväsendet också ha tillgång till expertis i funktionshindersfrågor när det finns behov.

Bättre samverkan – mellan rättsväsendet och externa experter, särskilt i ärenden som rör barn eller personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Ökad prioritet– ärenden om våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck måste ges högre status och mer resurser.

Förtydligade rutiner – särskilt kring sekretess och samverkan mellan myndigheter, för att undvika att viktiga skydds- och stödinsatser uteblir.

–  Slutsatsen är att rättssystemet i dag inte är tillräckligt anpassat för personer med funktionsnedsättning, en situation som vi tidigare har sett i våra kartläggningar om våld mot personer med funktionsnedsättning. Utan ändamålsenliga rutiner, utbildning och expertstöd riskerar brottsoffren att hamna i ett rättsligt vakuum, säger Emmanuel Galaup.

Hedersrelaterat våld och förtryck mot personer med 
funktionsnedsättning -  En studie om rättsväsendets utmaningar och 
möjligheter