Allvarliga brister i levnadsvillkor kvarstår

Skillnaderna i levnadsvillkor mellan personer med och utan funktionsnedsättning är fortsatt stora. Lagar och regler får inte fullt genomslag i praktiken och många får inte det stöd de har rätt till. Det visar Myndigheten för delaktighets, MFD, senaste uppföljning av funktionshinderspolitiken.

Personer med funktionsnedsättning möter ofta hinder tidigt i livet. När stöd saknas kan det påverka hela livssituationen och leda till sämre möjligheter till delaktighet och självständighet inom flera områden.

– Det är allvarligt att skillnaderna i levnadsvillkor är så stora och att utvecklingen går så långsamt. Det här är en rättighetsfråga som rör ungefär en femtedel av Sveriges befolkning. De rättigheter som finns i lag måste också få fullt genomslag i verkligheten, säger Anders Kessling, generaldirektör för MFD.

Ojämlika villkor får konsekvenser genom hela livet

Brister i tillgänglighet, stöd och kunskap försämrar möjligheterna till delaktighet inom flera områden. Otillräckligt stöd i skolan gör det svårare att studera vidare, få arbete och egen inkomst. När vårdbehov inte tillgodoses ökar risken för ohälsa, utsatthet och ensamhet.

Uppföljningen visar också att personer med funktionsnedsättning oftare utsätts för våld och övergrepp. Det finns dessutom stora brister i hur funktionshindersperspektivet inkluderas i arbetet med krisberedskap och civilt försvar.

Lagar får inte fullt genomslag i praktiken

Rapporten visar att lagar och regler inte får fullt genomslag i praktiken och att tillämpningen varierar. Brister i styrning, genomförande och uppföljning gör att sårbara grupper inte får det stöd som funktionshinderspolitiken syftar till.

– Offentliga aktörer måste nå alla sina målgrupper för att klara sitt uppdrag. För att det ska uppnås behöver funktionshinderperspektivet vara en del av styrningen och uppföljning av verksamheten, säger Anders Kessling.

MFD:s uppföljning visar att arbetet med universell utformning behöver intensifieras, så att samhällets tjänster är tillgängliga för så många som möjligt från början. Samtidigt behöver befintliga hinder åtgärdas och individuella stöd vara tillgängliga när generella lösningar inte räcker.

MFD hoppas att årets uppföljning ska bidra till ett mer målmedvetet och samordnat arbete för att nå målen i funktionshinderspolitiken och uppfylla Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.