Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer inklusive tillhörande konsekvensutredning

Myndigheten för delaktighet välkomnar och tillstyrker Socialstyrelsens förslag. MFD anser dock att föreskrifterna i högre utsträckning behöver tydliggöra behoven hos våldsutsatta personer med funktionsnedsättning.

Sammanfattning

Myndigheten för delaktighet (MFD) välkomnar och tillstyrker Socialstyrelsens förslag till uppdaterade föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer. MFD anser dock att föreskrifterna i högre utsträckning behöver tydliggöra behoven hos våldsutsatta personer med funktionsnedsättning, en heterogen grupp som är särskilt sårbar och utsatt. MFD anser också att ett tillägg om tillgänglighet utifrån funktionsnedsättning bör göras i föreskrifter och allmänna råd i 6 kap. Socialnämndens insatser.

I anslutning till konsekvensanalysen som följer förslaget till föreskrifter och allmänna råd vill MFD lyfta fram några aspekter att beakta utifrån den särskilda sårbarhet för att utsättas för våld som personer med funktionsnedsättning kan leva med. Dessa avser bland annat funktionsnedsättningen i sig som en särskild sårbarhetsaspekt samt en sårbarhet och utsatthet för fler möjliga förövare i omgivningen och riskfyllda situationer.

MFD vill också lyfta fram de utmaningar som finns med implementering av metoder för utredning inklusive riskbedömning, utformning av adekvata insatser för hjälp och skydd i verksamheter som har ansvar för att utföra detta. I många fall beror dessa utmaningar på den stora brist på kunskap och kompetens som råder kring frågor om våldsutsatthet bland personer med funktionsnedsättning.

Myndighetens synpunkter

Särskild sårbarhet och beroende till närstående och sin omgivning

MFD välkomnar att funktionsnedsättning finns med i Socialstyrelsens förslag som en omständighet som kan innebära en särskild sårbarhet och utsatthet och som i konsekvensanalysen beskrivs kunna samvariera med andra sårbarhetsfaktorer.

Personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, utsätts för våld i högre utsträckning än andra (Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, Nationellt centrum för kvinnofrid, 2013). Det finns indikationer på att våld och övergrepp till och med kan vara mer vanligt förekommande i denna grupp och ha en annan, och än mer, kränkande karaktär. Mycket tyder också på att kvinnor med funktionsnedsättning har ännu svårare än andra grupper att få stöd i utsatta situationer och att de brott som de har utsatts för klaras upp.

Risken för att utsättas för våld är större för kvinnor med funktionsnedsättning än för kvinnor utan funktionsnedsättning. Sårbarheten för våld varierar med typen och graden av funktionsnedsättning. Många kvinnor med funktionsnedsättning är beroende av andra människor i sitt dagliga liv. I vissa fall kan dessa personer vara de som utsätter kvinnan för våld. Exempelvis kan det handla om kvinnans partner eller en annan anhörig eller en person som har till uppgift att hjälpa kvinnan. I våld riktat till kvinnor med funktionsnedsättning kan förövaren särskilt utnyttja det faktum att kvinnan har en funktionsnedsättning, bland annat genom att neka henne hjälp med det hon har behov av som vård, medicin eller kommunikationsstöd.

När det gäller barn med funktionsnedsättning finns det flera situationer i barnets vardagliga liv där barnet har en sårbarhet för att utsättas för våld eller övergrepp, till exempel i en färdtjänst- eller skolskjutssituation. Samhällsplacerade barn och unga med neuropsykiatriska diagnoser riskerar att utsättas för våld i mycket större utsträckning än sina jämnåriga.

Mot denna bakgrund är det viktigt att grundligt beakta funktionsnedsättning och dess praktiska och sociala konsekvenser när det gäller tillgänglighetsaspekter i socialnämnders, vårdgivares och tandvårdgivares rutiner, riskbedömningar, planering och utförande av stöd och hjälp till personer som utsätts, utsatts för eller har bevittnat eller utsatt någon närstående för våld. En stor utmaning här är brist på kunskap och kompetens.

Brist på kompetens om funktionsnedsättning och dess praktiska konsekvenser

Enskilda insatser och hela stödapparaten kring en person med funktionsnedsättning som har utsatts för våld eller som har utövat våld mot andra, behöver anpassas till individens behov av tillgänglighet. Detsamma gäller ett barn med funktionsnedsättning som har bevittnat våld. Det behövs kompetens om både funktionsnedsättning och tillgänglighetsaspekter inklusive alternativa kommunikationssätt i utredning och riskbedömning likväl som i planering av och utförande av insatser. I praktiken innebär detta att det behöver finnas både en medvetenhet och beredskap för att kunna erbjuda den enskilde det stöd som hen kan behöva för att kunna kommunicera och få stöd och skydd på ett rättssäkert sätt. Det kan handla om att tillgodose behovet av exempelvis en teckenspråkstolk till en kvinna som är döv för att hon ska kunna kommunicera på ett rättssäkert och tryggt sätt och kunna ta emot stöd och hjälp på lika villkor som andra. Det kan också handla om att erbjuda ett tillfälligt boende som fungerar för en våldsutsatt person som använder hjälpmedel eller som har personlig assistans. I dagsläget finns stora brister i denna beredskap (En kafkaliknande process – Kartläggning av det bemötande myndigheter ger våldsutsatta döva, hörselskadade och dövblinda kvinnor, unga tjejer samt icke-binära, Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråks (NKJT), 2021).

MFD vill understryka att det råder en generell brist på kunskap om våldsutsatthet bland personer med funktionsnedsättning även utifrån kön och ålder. Kunskapsbasen är än mindre om hur olika sårbarhetsaspekter kan påverka varandra. Bristen på kunskap och kompetens innebär en överhängande risk för att våldsutsatthet bland personer med funktionsnedsättning varken upptäcks eller utreds. I dagsläget saknar socialnämnder och vårdgivare ofta tillräcklig kompetens för att kunna ge adekvat stöd och hjälp till en person med funktionsnedsättning som utsätts för eller utsätter andra för våld i en nära relation. Detta kräver därför särskild uppmärksamhet i socialnämndens, sjukvårdens och tandvårdens planering och styrning.

Synliggöra funktionshindersrelaterat våld

MFD välkomnar även förslaget att det ställs krav på såväl socialnämnd som vårdgivare inom hälso- och sjukvården att fastställa rutiner för när och hur personalen ska ställa frågor om våld. För personer med funktionsnedsättning är det viktigt att frågor om våld ställs på ett sätt som är tillgängligt och begripligt och att det finns tillgång till stöd för kommunikation, exempelvis genom en teckenspråkstolk eller ett kompletterande kommunikationsstöd. Personal som har i uppgift att ställa rutinmässiga frågor om våld måste också ha kunskap och kännedom om hur denna typ av stödjande kommunikation kan ordnas.

Lyhörd riskbedömning

MFD välkomnar det allmänna rådet om att socialnämnden bör använda en standardiserad bedömningsmetod som en del av riskbedömningen. De standardiserade bedömningsmetoderna som finns att tillgå i dagsläget har sällan en känslighet för att upptäcka risker utifrån funktionsnedsättning. De standardiserade bedömningsmetoderna behöver ofta kompletteras med metoder som är anpassade utifrån tillgänglighetsbehov.

Hedersrelaterat förtryck och våld

I Socialstyrelsens förslag finns en förstärkt uppmärksamhet kring frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Även detta är ett område där det behövs mer kunskap, då den kunskap som finns visar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är särskilt sårbara och utsatta även när det kommer till denna typ av våld (Prostitution och människohandel, Jämställdhetsmyndigheten, 2021). Det finns bland annat en särskild sårbarhet bland kvinnor och flickor med intellektuell funktionsnedsättning när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck och människohandel, särskilt för flickor och unga kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Dessa söker även stöd och hjälp på egen hand i lägre utsträckning än andra (Trippelt utsatt, TRIS, 2010). Var femte yrkesverksam (LSS-handläggare och personal på daglig verksamhet) känner till eller misstänker att det finns brukare som utsatts för hedersrelaterat våld eller förtryck av en nära anhörig som samtidigt är brukarens personliga assistent eller gode man. Var femte yrkesverksam anger även att det har kännedom eller misstanke om att det finns brukare som riskerar att bli bortgifta mot sin vilja (Gömd & Glömd, TRIS, 2020). Enligt olika verksamheter som möter personer med erfarenhet av heder och sex mot ersättning beskriver att personer med intellektuella funktionsnedsättningar eller neuropsykiatriska funktionsvariationer, som till exempel autism eller ADHD, är överrepresenterade bland deras målgrupper (Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld (NKT)).

MFD anser sammantaget att:

• Mot bakgrund av den särskilda utsatthet och sårbarhet som personer med funktionsnedsättning lever med bör de föreslagna föreskrifterna och allmänna råden om våld i nära relationer ytterligare tydliggöra socialnämnders, vårdgivares och tandvårdgivares ansvar i förhållande till funktionsnedsättning och behov av tillgänglighet. Insikten om de särskilda svårigheter som finns behöver avspeglas i rutiner, kartläggning och analys samt information.
• Ett tillägg om tillgänglighet utifrån funktionsnedsättning bör göras i föreskrifter och allmänna råd i 6 kap. Socialnämndens insatser. Ett konkret exempel är det allmänna rådet om tillfälligt boende där Socialstyrelsen skriver att boendet som erbjuds bör vara lämpligt för medföljande barn oavsett ålder och kön. I detta fall bör det även framgå att det tillfälliga boendets tillgänglighet behöver beaktas utifrån eventuell funktionsnedsättning hos det medföljande barnet.
• Det är viktigt att inte förbise behoven hos den särskilt sårbara grupp som barn och vuxna, särskilt kvinnor, med funktionsnedsättning utgör. Socialstyrelsen bör därför utveckla konsekvensanalysen för förslaget till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer med utgångspunkt i de särskilda risker som barn och särskilt kvinnor kan ha. I annat fall finns risk för att våldsutsattheten hos denna grupp osynliggörs.
• Socialstyrelsen har tidigare i utbildningsmaterial och vägledningar uppmärksammat att, och på vilket sätt, kvinnor med funktionsnedsättning lever med en särskild utsatthet för våld och övergrepp. Det är MFD:s förhoppning att denna problematik uppmärksammas särskilt i Socialstyrelsens fortsatta arbete med handböcker och andra material som syftar till att hjälpa socialnämnder, sjukvård och tandvård att upptäcka, utreda och bemöta våldsutsatthet bland personer med funktionsnedsättning och våld som kan relateras till någons funktionsnedsättning.