Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar

MFD har inga synpunkter på förslagen i betänkandet utifrån myndighetens uppdrag.

MFD vill däremot lyfta fram synpunkter på att det genomgående saknas beskrivningar och analys av förslagen i betänkandet utifrån ett funktionshindersperspektiv. Avsaknaden gör det både svårt att ta ställning till vad förslagen innebär och får för konsekvenser för vuxna och barn med funktionsnedsättning men också utifrån olika former av funktionsnedsättning, så väl fysiska, psykiska som kognitiva.

Utredningen framför, som ett argument för förslaget om fler alternativ till förvar, att det finns svårigheter för särskilt utsatta grupper när det gäller förvar, däribland personer med funktionsnedsättning. MFD hade gärna sett att dessa identifierade svårigheter och utmaningar hade beskrivits och analyserats närmare, bland annat i relation till utredningens förslag om utökade möjligheter till förvar och längre tidsgränser.

MFD oroas över att avsaknaden av ett funktionshindersperspektiv inom allt fler utredningar på migrationsområdet leder till att migrationssystemet i sin helhet missgynnar personer med funktionsnedsättning. När en stor mängd förslag genomförs på området utan att detta perspektiv finns inkluderat i de processer som föregår ny lagstiftning är risken stor att det i den praktiska tillämpningen skapas diskriminerande strukturer av personer med funktionsnedsättning. MFD har i tidigare remissvar[1] inom migrationsområdet påtalat att det finns omfattande hinder inom migrationssystemet och det är centralt att nya regelverk varken befäster eller förstärker dessa hinder för en redan särskilt utsatt målgrupp i samhället.

[1] Se bland annat MFD:s remissvar på Förbättrade levnadsvillkor för utlänningar med tillfälligt skydd, Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring, En ny ordning för asylsökandes boende (SOU 2022:64), Betänkandet Mottagandelagen (SOU 2024:68).