Det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa

Barbro Westerholm, som fyllde 89 i somras, slutade nyligen som riksdagsman. Frågan är om det blir så mycket lugnare. Hon ska nämligen skriva klart en bok om ålderismen i Sverige.

– Ålderism kan absolut jämställas med rasism och kanske borde heta åldersrasism, fastslår Barbro Westerholm, politiker, läkare och forskare.

Vi ses i samlingssalen som tillhör bostadsrättsföreningen på Östermalm i Stockholm där hon bor. Jag inser snabbt att hon är betydligt piggare än vad jag är och van vid situationen.

– Det har ju blivit några intervjuer genom åren.

Kampen mot åldersdiskriminering

Barbro Westerholm har under sitt långa yrkesliv hunnit kämpa för p-piller, aborträtt, dödshjälp, htbtq-frågor och diskriminering av personer med funktionsnedsättning, en begränsning av en persons av fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsförmåga. Nu är det kampen mot ålderism och åldersdiskriminering som gäller. Så fort hon slutar som Sverige äldsta riksdagsman om ett par månader ska hon fortsätta att skriva sin bok om ålderism, där hon ska komma med konkreta förslag om hur man kan minska diskrimineringen.

Fler möten mellan generationer

Vad är bästa sättet att minska åldersföraktet?

– Ingen har väl kommit på något bästa sätt, men Världshälsoorganisationen, WHO, driver sen 2016 en kampanj mot ålderismen. De tar upp mötet mellan generationer, något som det talas väldigt lite om i Sverige. Jag tror att förskolan och skolan borde ha just såna möten. Om barnen tidigt får bilder av årsrika (äldre) personer så tar de med sig detta i livet.

Barbro Westerholm växte upp i en stuga på Furusund med Astrid Lindgren som en nära granne.

– Mitt i mörka natten kunde man se henne med en svans av barn bakom sig, och de lekte sakletare med sina ficklampor i händerna. Det var naturligtvis tryggt och spännande och jag kan tänka mig att barnen som fick följa Astrid Lindgren har en väldigt positiv bild av en människa som kommit upp i åren.

– Det är roligare än mor- och farföräldrar som klagar över ohälsa, ostädat och ”akta grejorna”. Det är viktigt att själv vara en förebild och om man träffar någon som frågar vad man gör så svara för allt i världen inte ”jag är bara pensionär”. Förminska inte dig själv, betonar Barbro Westerholm.

Arbetsmarknaden fördomsfull redan mot 40-åringar

Hon konstaterar också att det finns diskriminering mot äldre människor på de flesta håll i världen.

– Men när det gäller arbetsmarknaden i Sverige så blir det redan vid 40-årsåldern mer och mer fördomsfullhet och man kanske inte blir kallad till intervjuer när man söker jobb. Är man kvinna i 50-årsåldern ska man passa sig för att säga upp sig och tro att man sen kan välja jobb. När jag var chef för Socialstyrelsen blev vi tvingade att dra ner myndigheten med en tredjedel utan att säga upp någon. Vad gör du då? Jo, vi gav vi de som fyllt 60 år en påse pengar. Det visade sig ju efteråt att många alls inte mådde bra utan jobb, säger Barbro Westerholm.

Finare att vara en gammal möbel

Hon berättar om en 12-årig pojke som skrev i en uppsats att ”det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa”.

– När jag föreläser brukar jag säga att publiken ska tänka på det när de ser ”Antikrundan”. Visst är det spännande med de gamla sakerna men tingen kan ju inte själva berätta vad de varit med om.

Ålderism kan jämföras med rasism

Går ålderism att jämföra med rasism?

– Ja, och det finns faktiskt de som tycker att vi borde ändra ordet till åldersrasism, för att ålderism låter lite snällare. När regeringen och myndigheterna gick ut med total isolering för 70-plussarna under coronan var det dels för att skydda men också för att de inte skulle bli smittade och ta upp plats i intensivvården. Det är en människosyn som betyder, att sätter vi gränsen vid 70 år så gör det ingenting, för de är ju bara pensionärer. Då fattar man inte vad isolering betyder, att 70-plussare inte behövs och mår dåligt av beslutet.

Barbro Westerholm är inte vidare förtjust i när äldre människor benämns som ”bräckliga”.

– Visst, de kan ha hälsoproblem men ”bräcklig” är så förminskande. Det är en person som måste få hjälp med allting. Vi har människor som måste få hjälp med mycket, det ser ju jag i min närhet, men aldrig att jag skulle vilja kalla min make för bräcklig. Han försöker göra det han kan.

Firar 90 nästa år

Tänker du mycket på att du fyller 90 nästa år?

– Nej, det hinner jag inte. Däremot att jag vill ordna en trevlighet för familjen, att göra det möjligt för barn, barnbarn och barnbarnsbarn att träffas och känna att man ingår i en stor gemenskap. Hur många år det råkar vara är inte intressant.

Hon oroar sig uppenbarligen inte så mycket, även om hälsan är viktig. Men Barbro Westerholm är mån om att poängtera att alla hjälpmedel nu för tiden gör det lättare att få ett bra liv.

– Ta rullatorn som förändrat livet dramatiskt för många. Jag har varit aktiv i en EU-organisation för äldre människor och då hördes röster som att ”inte kan vi gå omkring med rullatorer, det ser ju ut som om vi kör barnvagnar”. Jag brukade berätta i EU att i våra köpcenter krockar rullatorer och barnvagnar ibland, men det ger en frihet så att du kommer ut och kan handla själv och träffa andra. Dessutom behöver du ingen ledsagare.

Viktigt känna sig behövd

I en debattartikel i Svenska Dagbladet 2018 skrev Barbro Westerholm att ”svenska undersökningar visar att nära sju av tio upplever ofrivillig ensamhet även på sitt äldreboende. Detta tär på en människa. Nya boenden måste byggas med fokus på social gemenskap, och de behöver fyllas med liv”.

Är du hoppfull att detta kommer att ske?

 – Jag tycker nog ändå att medvetenheten finns men det måste finnas tillräckligt med personal och att kompetensen höjs, något som kan ge en stolthet hos personalen. 

Jag har ju hört om äldre som ber till Gud varje kväll om att de ska slippa vakna nästa morgon. Och när de ändå gör det har de frågat Gud vad de gjort för ont när de vaknar igen. Det måste finnas möjlighet för de som bor på äldreboenden att känna att de behövs.

– Det finns boenden där man får hjälpa till med brödbak och annat och så finns det boenden där det bara sägs ”Nej, nej, nej, hygienen, hygienen, hygienen”. Jag tycker att när du kommer till ett boende ska en av de första frågorna vara: ”Vad tror du att du kan hjälpa till med här?” Det kan vara allt från att vika ihop tidningar till att vattna blommor, så att man blir del i en gemenskap.

Skriver bok om ålderism

I september 2022 lämnade Barbro Westerholm riksdagen och nu blir boken om ålderism nästa utmaning.

– Ålderismen utesluter äldre från adekvat behandling på sjukhus. Och är det ransonering man måste ägna sig åt, för att pengarna inte räcker till allt, så är det de årsrika som får stryka på foten. Under pandemin fanns exempel på att alla inte fick korrekt behandling. Vi har ont om geriatriker och många allmänläkare har inte åldrandets sjukdomar i sin utbildning, för den tog man bort på 1990-talet. Nu börjar intresset för att bli geriatriker öka men då är problemet är det finns så få specialistutbildningsplatser.

Kontantlösheten är helgalen

Hur ser du på det svenska samhällets syn på åldrande?

 – Den präglas mycket av ålderism. I arbetslivet är det inte bara arbetsgivarna utan kamrater som frågar så fort någon nått 60-årsåldern: ”Hur länge tänker du hålla på?” Sen är det, som sagt, sjukvården där ”man inte vet varför man gör på detta viset”. Vidare bankerna och regeringens vision om att hela Sveriges ska digitaliseras. Det är inte möjligt eftersom du har människor med synsvårigheter, rörelsehinder och Parkinson med darrhänthet. Kontantlösheten är helgalen.

Färdig med riksdagen

Hur känns det att lämna riksdagen?

 – Jag tycker jag är färdig med riksdagen nu och vill ha en friare plattform. Jag har ålderismboken och frågan om att införa dödshjälp. Jag har att göra, säger hon med ett stort leende.

Jag frågar om hon är så här energisk så fort hon vaknar på morgonen. Hon funderar någon sekund och utbrister:

– Jag tycker nog det.

Text: Harry Amster
Foto: Emma-Sofia Olsson

Intervjun genomfördes våren 2021.