Våldsförebyggande arbete som når alla

Personer med funktionsnedsättning löper större risk än andra att utsättas för våld och övergrepp. Därför måste förebyggande åtgärder nå alla. Det var utgångspunkten för ett seminarium om våld den 28 november.

Överrisken går igen oavsett ålder, kön eller typ av funktionsnedsättning och det kan handla om olika sätt att bli utsatt. Barn och unga kan exempelvis både uppleva våld i hemmet och bli mobbade i skolan.

–  Vi vet att det ofta saknas kunskap, arbetssätt och metoder för att effektivt förebygga våld riktat mot personer med funktionsnedsättning, inledde Maria Melin, processamordnare vid Myndigheten för delaktighet.

Just nu finns en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

­­– När vi nu är halvvägs inne i den nationella strategin kan vi konstatera att funktionshindersperspektivet hittills inte fått tillräckligt stort genomslag, sa Maria Melin.

Många aspekter inom våldsutsatthet

Katarina Eman Risberg, utredare på Jämställdhetsmyndigheten, berättade om deras arbete inom den nationella strategin om mäns våld mot kvinnor. Bland annat tittar de på genusperspektiv och individuella förutsättningar som ökar våldsutsatthet.

–  Jag tror vi behöver utgå från det uppenbara våldsproblemet för den drabbade individen men inte glömma andra aspekter som vi ofta förbiser, sa Katarina Eman Risberg, som även tipsade om Jämställdmyndighetens handbok för våldsförebyggande arbete.  

Handboken Inget att vänta på – om våldsförebyggande arbete på Jämställdhetsmyndighetens webbplats

Sex, relationer och våld

Magnus Lindén och Aline Groh leder projektet Relationer som funkar, som drivs av Riksförbundet FUB i Uppsala län med medel från Allmänna arvsfonden. Bakgrunden till projektet är att LSS-verksamheter ibland är dåliga på att ge stöd för att de nära relationerna ska funka. Många personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism känner sig väldigt ensamma.

Vi vill ha mer information om sex och relationer. Det viktigaste våldsförebyggande arbetet är att se till att relationerna och sexualiteten funkar!

Magnus Lindén och Aline Groh berättade att projektet har samlat in synpunkter och tankar från 250 erfarenhetsexperter, personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism. Slutsatsen är att funktionsstödet, det vill säga de insatser som personer med funktionsnedsättning har rätt till för att kunna leva sitt liv som andra, också måste innefatta relationer och sexualitet. Det är också viktigt att de som ansvarar för insatserna har kunskap om hur man säkrar rättigheterna för personer med stora kommunikationssvårigheter.

Många är vana att andra tar rätten att bestämma över en. Då kan det vara svårt att lita på sin magkänsla.

Relationer som funkar på FUB Uppsalas webbplats

Våld mot barn med funktionsnedsättning

Föreningen Treskablinoll arbetar för att stoppa och förebygga sexuella övergrepp mot barn. Projektledaren Amanda Hedman Rojas berättade att barn med funktionsnedsättning har ökad risk att utsättas för sexuella övergrepp och våld.

– Barn med intellektuell funktionsnedsättning och språkstörning kan ha ännu svårare än andra barn att förstå vad som är gränsöverskridande, och dessutom svårare att formulera sig och berätta om övergreppen, sa Amanda Hedman Rojas.

Förskolebrevet och Idrottsbrevet är två breda insatser som lär barn om kroppslig integritet och gränsdragning. Ett grundskolebrev är också på gång i samarbete med skolor, både personal och engagerade föräldrar.
Föreningen Treskablinoll

Bristfällig metodik

Det saknas inte metoder för att prata om sex och relationer inom skola och dagverksamhet, men de tillämpas inte systematiskt. Ett större utbud av undervisning och information behövs – under både skoltiden och i vuxenlivet.

Hanna Öfors, projektledare för Min sexualitet – min rätt som drivs av Funktionsrätt Sverige och RFSU, berättade att många personer med funktionsnedsättning lär sig om sex och relationer från internet. Därför behöver ungdomsmottagningar och organisationer erbjuda tillgänglig, normkritisk information och lära sina medarbetare känna igen tecken på utsatthet och övergrepp.

– Personer med funktionsnedsättning anses ofta sakna en sexualitet, vilket kan leda till att vårdpersonal och andra missar att ställa frågor om den sexuella hälsan och upptäcka varningssignaler, sa Hanna Öfors.

Våga ställa frågor

Alla yrkesverksamma som möter barn måste våga ställa rutinfrågor kopplade till sexuell våldsutsatthet.

– De här rutinfrågorna måste lyftas överallt där barn finns. Det är också viktigt att ha tillgång till material med bildstöd och tecken, så att alla barn har möjlighet att uttrycka sig och berätta om sina upplevelser, sa Amanda Hedman Rojas.

Systematiskt arbete på hög samhällsnivå

Paneldeltagarna konstaterade att det saknas ett systematiskt arbete på statlig nivå. Initiativen kring sexuell hälsa och våldsförebyggande insatser bland personer med funktionsnedsättning bärs ofta av ideella organisationer i kortvariga projekt.

– Det finns flera viktiga projekt som bygger upp stor kunskap, men när de är slut rinner allt ut i sanden, utan att någon offentlig aktör tar vid. Den kunskapsbanken behöver fångas upp i det systematiska, långsiktiga arbetet, menade Magnus Lindén.

Projektet Min sexualitet - min rätt på Funktionsrätt Sveriges webbplats