Publicerad:
Barns rätt och levnadsvillkor i möte med myndigheter
Barns rättigheter och levnadsvillkor stod i fokus när MFD samlade myndigheter till ett uppstartsmöte inför målet att nå ett hållbart och inkluderande barnrättsarbete.
I höstas fick 28 myndigheter och Folkbildningsrådet uppdraget av regeringen att arbeta med den nya funktionshinderspolitiska strategin som sträcker sig över tio år. MFD har ett särskilt uppdrag att stödja myndigheterna, att bjuda in till möten, lära av varandra och hitta gemensamma strategier och lösningar på problem som kan uppstå. Ett av de områden som myndigheterna ska arbeta med är barnrättsperspektivet.
MFD samlade strategimyndigheterna till ett uppstartsmöte inför barnrättsarbetet. På plats var även några av de myndigheter som arbetar med regeringens kunskapslyft Barnrätt i praktiken.
Fullvärdiga och kompetenta
– Barn är egna individer med egna rättigheter som måste tas på allvar. Barnkonventionen, som numera är svensk lag, kan leda till stärkt ställning för barns rättigheter och fungera som en vägledning för myndigheterna i det fortsatta arbetet, sa Elin Fischer, utredare på Barnombudsmannen som har ett samrådande uppdrag i den funktionshinderpolitiska strategin.
Hon framhöll vikten av att varje myndighet frågar sig hur man beaktar barnets bästa i sina verksamheter, exempelvis hur och när prövningar av barnets bästa görs, både på övergripande verksamhetsnivå och på individnivå.
– Barn ska ses som fullvärdiga och kompetenta individer som ska mötas med respekt i alla sammanhang.
Barnkonventionens fyra grundprinciper
Elin Fischer lyfte fram att barnkonventionen måste ses som en helhet men att de fyra grundprinciperna fungerar som ett par glasögon som hela konventionen ses igenom: alla barn har samma rättigheter och lika värde och ingen får diskrimineras, barnets bästa ska vara i främsta rummet, alla barn har rätt till liv och att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar och alla barn har rätt att få sin röst hörd.
– Det är viktigt att myndigheter ser över hur de arbetar utifrån grundprinciperna. Ta till exempel artikel 12 och principen om barns rätt att få göra sin röst hörd: hur gör vi för att lyssna på barn, lyssnar vi på alla barn, vilka metoder och förhållningssätt använder vi?
Att få göra sin röst hörd
En av dem som uppskattar att få sin röst hörd och som var inbjuden till mötet är Ida Pettersson som går på Visby gymnasiesärskola i årskurs 3.
– Alla i min klass tycker att det är viktigt att kunna rösta i valen och på skolan vill vår kurator varje år veta hur vi mår och trivs i skolan och vi får då skriva anonymt. Då får rektorn information om hur vi mår och det tycker jag känns bra.
En annan fråga som engagerar är rätten till information.
– Det är svårt att hitta information om olika saker på internet. Om det finns lättläst information på en webbplats är den ofta svår att hitta. Men för mig kan det vara svårt att läsa på lättläst eftersom det är mycket text. Helst skulle jag vilja ha bildstöd, men det är ovanligt att det finns, sa Ida Pettersson.
Sämre levnadsvillkor
Maria Melin, utredare på MFD, underströk att hur levnadsvillkoren ser ut för barn är ett mått på hur samhället lyckats ta hänsyn till barns rättigheter. Hon lyfte fram statistik som visar att barn med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor än barn utan funktionsnedsättning. De är mer ensamma, misstrivs i skolan i större utsträckning, har större psykisk ohälsa och är mer utsatta av våld och hot.
– Om vi utgår från barn som en homogen grupp där alla har samma förutsättningar och behov så riskerar vi att skjuta över målet. Samma åtgärder kommer inte fungera för alla barn. När vi som myndigheter utgår ifrån barn som har störst behov blir det oftast bättre för de flesta barn, sa Maria Melin.
Om den funktionshinderspolitiska strategin