Tolkmetoder och tolktjänster

I detta avsnitt finns grundläggande fakta för arbetsgivaren som vill veta mer om tolkmetoder samt aktörerna och regelverken för tolktjänster.

Tolkmetoder

Det finns särskilda tolkmetoder som underlättar kommunikationen med personer som är döva, har nedsatt hörsel eller dövblindhet. Det är alltid tolkanvändaren som väljer tolkmetod.

Nästan alla tolkmetoder kan utföras både på plats och på distans via digitala verktyg. Undantaget är dövblindtolkning som ofta innebär att känselsinnet är involverat.

Det finns olika fördelar och nackdelar med att ha tolken på plats eller på distans. Det är därför viktigt att tolkanvändaren är delaktig i att avgöra om tolkning ska ske med tolk på plats eller tolk på distans.

Teckenspråkstolkning

Teckenspråkstolkning innebär att tolken simultantolkar vad som sägs på teckenspråk och talad svenska. Tolkar arbetar ofta parvis och löser av varandra ungefär var 15:e till 30:e minut, beroende på hur krävande tolkningen är.

Kvaliteten i tolkningen beror bland annat på tolkens förutsättningar att förbereda sig inför mötet. Det är alltid bra att skicka så mycket material och information som möjligt till tolken inför ett möte eller en konferens.

En del tolkar har specialiserat sig inom olika områden som juridik, rättsväsendet eller sjukvården. 

Personer som använder teckenspråkstolk kan ha olika önskemål på tolken. Det är bra att stämma av dessa innan beställningen görs.

TSS-tolkning

Tecken som stöd (TSS) är ett komplement till talad svenska med tecken från teckenspråket. Tecken som stöd skiljer sig från det svenska teckenspråket och följer istället grammatik och syntax från talad svenska.

Skrivtolkning

Skrivtolkning innebär att tolken med hjälp av en dator skriver ner det som sägs i samtalet så att det går att läsa någon sekund efteråt. Skrivtolkning underlättar framför allt för personer som helt eller delvis förlorat hörseln i vuxen ålder.

Användaren läser texten på en skärm. På konferenser visas ofta texten på en stor skärm så att samtliga deltagare kan läsa texten.
Skrivtolkar arbetar oftast parvis och löser av varandra efter 10 till 20 minuter.

Dövblindtolkning

Dövblindtolkning är att förmedla både syn- och hörselintryck till personer med dövblindhet. I jämförelse med teckenspråkstolkning, TSS-tolkning och skrivtolkning som endast är tolkning av vad som sägs.

I dövblindstolkning ingår alltid

  • tolkning av vad som sägs
  • syntolkning
  • ledsagning.

Dövblindtolkning omfattar flera metoder beroende på grad av syn- eller hörselnedsättning. Vissa personer använder skrivtolk med anpassad text. Andra har en tolk som taltolkar på nära avstånd. En del använder teckenspråk på nära avstånd eller taktilt teckenspråk. Andra kommunicerar med hjälp av tekniska hjälpmedel. Vissa använder alltid samma tolkmetod, medan andra tolkanvändare väljer metod utifrån situation och behov. En del användare kombinerar flera tolkmetoder.

Metoder för dövblindtolkning

  • Taktil tolkning: tolkning från talspråk eller visuellt teckenspråk till taktilt teckenspråk. Taktil tolkning innebär bland annat att personen med dövblindhet avläser teckenspråket via tolkens händer.
  • Socialhaptiska signaler: signaler som ges på neutrala zoner på kroppen för att beskriva situation, sammanhang och spatial orientering.
  • Centraltolkning: tolkning till visuellt teckenspråk till en hel grupp tolkanvändare. Förutsätter att den med dövblindhet har tillräckliga synrester. 
  • Avståndstolkning: tolkning till visuellt teckenspråk på nära avstånd till i regel bara en tolkanvändare som har tillräckliga synrester för avläsning av visuellt teckenspråk men inte för centraltolkning.
  • Skrivtolkning.
  • Tydligt tal: tolkning från teckenspråk till tydligt tal eller upprepning av talspråk till tydligt tal till en eller flera brukare med hörselrester.
  • Handalfabetering, bokstavering och annan typ av skrift i handen.

Om tolkar

Samtliga tolkar, oavsett tolkmetod, är utbildade på universitet eller inom folkbildningen.

Kammarkollegiet auktoriserar teckenspråkstolkar. En auktoriserad tolk har klarat av ett yrkesprov.

Detta gäller för tolkarna

  • Tolken tolkar allt som sägs och tecknas.
  • Tolken har tystnadsplikt och är neutral.
  • Tolken deltar inte i samtalet.
  • Tolken tolkar i jag-form.

Att tänka på vid och inför en tolkning

  • Tala/teckna och titta på samtalspartnern, inte till tolken.
  • Tala bara en åt gången och visa tydligt turtagning.
  • Tala/teckna som vanligt. Tolken signalerar om det går för fort.
  • Planera pauser för både tolk och tolkanvändare och håll start- och sluttid.
  • Vid tolkning på en konferens/arbetsmöte behöver tolkarna få se de presentationer som ska hållas i god tid inför konferensen.

Aktörerna och regelverket för tolktjänst

Att en person har tillgång till tolk i arbetslivet är ett ansvar för arbetsgivaren, regionerna och Arbetsförmedlingen.

Arbetsgivarens ansvar

Enligt 3 kap. 3 § Arbetsmiljölagen (1977:1160) ska arbetsgivaren ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd. Arbetsgivaren ska också beakta att människor har olika förutsättningar att utföra arbetsuppgifter. 

Bestämmelserna i arbetsmiljölagen samverkar med diskrimineringslagen (2008:567) som anger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Arbetsgivaren har ansvar att vidta skäliga åtgärder för att uppfylla kraven på tillgänglighet på arbetsplatsen. 

Vad som är skäliga åtgärder avgörs från fall till fall utifrån en helhetsbedömning som tar hänsyn till

  • arbertsgivarens ekonomiska och praktiska förutsättningar
  • hur varaktig och omfattande avtalsrelationen är mellan medarbetaren och arbetsgivaren 
  • nyttan av en åtgärd.

Regionernas ansvar

Regionerna erbjuder via sina tolkcentraler vardagstolkning för personer som är döva, har nedsatt hörsel eller dövblindhet och är bosatta i regionen enligt Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30; 8 kap. 7§). 

Vardagstolkning omfattar grundläggande tolktjänster i arbetslivet, till exempel tolk vid nyanställning, introduktion och arbetsplatsträffar. Utifrån egna prioriteringar och tolkningar av Hälso- och sjukvårdslagen gör tolkcentralerna en bedömning om de bekostar en tolktjänst eller inte.

Arbetsförmedlingens ansvar

Med stöd av förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kan Arbetsförmedlingen lämna

  • bidrag till litteratur och tolk för personer med syn- och hörselnedsättning
  • bidrag till personligt biträde.

Medarbetaren som behöver ta del av Arbetsförmedlingens insatser måste vara inskriven på Arbetsförmedlingen.

Bidrag till litteratur och tolk för personer med syn- eller hörselnedsättning

Enligt 7 och 8 §§ kan Arbetsförmedlingen lämna ekonomiskt bidrag med högst 150 000 kronor per år (en sammanhängande period av 365 dagar) och anställd för tolk åt bardomsdöva, dövblinda, vuxendöva och personer med hörselnedsättning som tar del av en utbildning. Bidraget är avsett för tolkinsatser vid kompetensutveckling som stärker medarbetarens förutsättningarna på arbetsmarknaden eller som har betydelse för en medarbetares arbete. Exempel på kompetensutveckling är utbildningar, seminarier, konferenser och studiebesök.

Det är viktigt att lämna in ansökan om bidrag i god tid innan kompetensutvecklingnen äger rum på grund av Arbetsförmdelingens handläggningstider och behov av kontroll.

Handläggningen sker av Enheten för hjälpmedel i Umeå. Arbetsförmedlingen rekommenderar att arbetsgivaren tar in offert från företag som förmedlar tolktjänst.

Arbetsförmedlingens Faktablad för arbetsgivare - Bidrag till litteratur och tolk för personer med syn- eller hörselnedsättning (Arbetsförmedlingens webbplats)

Bidrag till personligt biträde

Enligt 9 och 10 §§ får Arbetsförmedlingen lämna bidrag till arbetsgivaren med högst 60 000 kronor per år för ett personligt biträde. Biträdet hjälper medarbetaren att utföra återkommande arbetsmoment eller hantera återkommande arbetssituationer som personer inte klarar på egen hand. Detta bidrag kan i vissa fall användas för att anlita tolk.

Handläggning görs av arbetsförmedlare på de lokala arbetsförmedlingskontoren.

Utöver ovannämnda insater kan Arbetsförmedlingen enligt förordning (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga lämna

  • bidrag till hjälpmedel på arbetsplatsen
  • bidrag till uppstartskostnader vid start av näringsverksamhet
  • lönebidrag
  • ekonomiskt bidrag för skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare.

En person med funktionsnedsättning kan också få individuell hjälp av en SIUS-konsulent när personer söker jobb och är ny på en arbetsplats. SIUS står för ”särskilt introduktions- och uppföljningsstöd”. 

Senast granskad: 2019-09-26
Dela: