Frågor och svar under Delaktighetsdagen

Här är frågor som ställdes under Delaktighetsdagen och svar på dem.

Frågor kopplat till programpunkten om MFD:s nya uppföljning

När det gäller samråden, borde man inte också ställa frågor till civilsamhället så att de känner sig delaktiga?

MFD har i uppdrag att följa upp, utvärdera och analysera insatser från statliga myndigheter, kommuner, landsting och andra aktörer i förhållande till de nationella funktionshinderspolitiska målen. I MFD:s uppföljning av samhällsaktörer följer vi upp just myndigheter, landsting/regioner och kommuner. Dock inte civilsamhället. I aktörsuppföljningen 2017 ställde vi frågor om övergripande samråd med funktionshindersorganisationer. Till frågan kopplades följdfrågor om samarbete med funktionshindersorganisationer vid framtagning av samrådsreglementen samt utvärdering av hur samråden fungerar. Resultatet visar att många aktörer samarbetar med funktionshindersorganisationerna när de tar fram reglementen och utvärderar samråden.

Önskvärt vore om Rivkraftsenkätens resultat redovisas på kommunnivå. Går det?

Myndigheten för delaktighet redovisar inte resultaten från Rivkraft nedbrutet på kommunnivå.

Hemkommun finns med som bakgrundsvariabel i enkäterna. Därför är det möjligt att undersöka om en viss problematik gäller personer med funktionsnedsättning som bor i en storstadskommun, en landsbygdskommun eller om problemet kan antas gälla överallt. Att redovisa resultaten för enskilda kommuner skulle dock innebära väldigt få svarande från varje kommun. Det betyder att resultaten inte blir särskilt tillförlitliga och att enskilda personers svar blir väldigt framträdande.

Hur räknar man in gymnasiesärskolan i statistiken?

Frågorna om utbildningsnivå i SCB:s undersökning av levnadsförhållanden tar inte hänsyn till vilken skolform utbildningen skett inom.

Kognitiva funktionsnedsättningar, som utvecklingsstörning, ingår inte som egen kategori i undersökningen. Detta innebär att gruppen troligtvis är underrepresenterade i helheten personer med funktionsnedsättning inom undersökningen.

Statistiken visar skillnaden mellan fullföljd skolgång. Hur kan ni veta hur många av eleverna som har en funktionsnedsättning?

Statistiken kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av levnadsförhållanden (ULF/SILC), som beskriver förhållanden inom en lång rad områden och för flera olika typer av grupper. SCB har haft i uppdrag från regeringen att redovisa statistik om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. Det finns inga fastställda kriterier för vem som ingår i gruppen personer med funktionsnedsättning. Utifrån de uppgifter som finns i ULF/SILC har ett antal frågor valts ut, som används för att definiera gruppen inom ramen för uppdraget. Läs mer om kriterierna på SCB:s hemsida.

I dagsläget finns ingen statistik som beskriver hur många elever i skolan som har en funktionsnedsättning.

Angående statistiken på de som hoppade av från gymnasiet: Finns det en skillnad mellan de som hoppar av som har fysiskt nedsatt funktion och de som har psykiskt nedsatt funktion?

När man bryter ner gruppen personer med funktionsnedsättning i undergrupper blir underlaget många gånger allt för litet för att möjliggöra jämförelse. Detta gäller även för frågan om studieavbrott från gymnasiestudier, vilket gör att vi inte kan bedöma eventuella skillnader mellan exempelvis personer med kraftigt nedsatt rörelseförmåga och personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.

Saknar könsuppdelning av statistiken. Har ni kunnat se skillnader mellan könen?

Kvinnor har generellt sett högre utbildningsnivå än män. Bland personer med funktionsnedsättning har kvinnor (36 procent) eftergymnasial utbildning i högre utsträckning än män (29 procent). Detta gäller även i den övriga befolkningen där kvinnor (52 procent) har eftergymnasial utbildning i högre utsträckning än män (41 procent). Siffrorna gäller i gruppen 25-64 år och statistiken är en hopslagning av SCB:s undersökning av levnadsförhållanden 2014 och 2015.

Frågor kopplat till programpunkten Att skapa arbetstillfällen och förbättrad arbetsmiljö

Vilka indikatorer använder Skellefteå kommun för att följa upp sitt arbete? När vet ni att ni lyckas, utifrån strategin?

Att hitta bra indikatorer som verkligen mäter det vi vill mäta är en stor utmaning. Särskilt som att tillgänglighet och delaktighet är så stort, det omfattar ju varenda del av kommunens verksamhet och hela samhället. Vi följer upp de mål som varje nämnd sätter årligen för sina verksamhetsområden inom vår strategi Ett Skellefteå för alla. Vissa mål är kvantitativa och kan mätas i siffror, men de flesta målen är kvalitativa och måluppfyllelsen blir därför en beskrivning. Vi har också haft nytta av de indikatorer som MFD har använt i sina kommunuppföljningar. Även om de bara blir ett axplock av alla områden som berörs.

Vilken förmåga finns i Skellefteå kommun som gör att ni initierat och kommit så långt i dessa frågor?

Ett politiskt beslut om funktionshinderspolitiska strategin Ett Skellefteå för alla i kommunfullmäktige som alla partier står bakom är en nyckelfaktor. Samt ett samrådsforum (Rådet för förebyggande av funktionshinder) där politiker och funktionsrättsföreningar regelbundet möts. I Skellefteå har vi ägnat mycket tid åt att bygga en stabil struktur för arbetet så det inte blir beroende av eldsjälar och tillfälliga projekt. Samtidigt är det ett faktum att det är medarbetare, politiker och aktiva inom funktionsrättsrörelsen med verklig passion för frågorna som bidrar till att inte låta arbetet stanna av. Kommunen har prioriterat resurser för att anställa medarbetare med expertkunskap som kan hålla den röda tråden i arbetet. Och vi har hållit på länge. Det tar tid. Rätt dos av tålamod och otålighet är viktigt för att komma framåt.

Senast granskad: 2017-12-22
Dela: