LSS-insatser och rättsväsendet – Rivkraft 11

Enkätomgång elva i Rivkraft ställde frågor om LSS och rättsväsendet. Enkäten kunde besvaras november till december 2015.

Totalt svarade 1 226 personer. Enkäten kunde besvaras under november och december 2015.

Här nedan sammanfattas svaren på frågorna om LSS-insatser och rättsväsende.

LSS-insatser

20 procent av de som svarade på frågorna om LSS har en sådan insats. 7 procent har haft men har det inte längre. Främst är det de med lindrig utvecklingsstörning som har LSS-insats, 88 procent. Bland de med stora hinder i vardagen har 33 procent en LSS-insats. Den vanligaste insatsen är personlig assistans (44 procent). Daglig verksamhet, kontaktperson och ledsagarservice är andra.

En LSS-insats kan bara ges till personer över 65 år om insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år. LSS-insatser är också vanligare bland de yngre i undersökningen. 40 procent av de som har insatser är under 29 år i motsats till 9 procent bland de över 65 år.

De flesta är nöjda med sin LSS-insats

83 procent är mycket eller ganska nöjda med sin LSS-insats, vilket är en ökning med 9 procentenheter jämfört med 2014. Man motiverar den positiva attityden med att personalen är bra och trevlig, man får den hjälp man behöver och att hjälpen gör att man kan leva ett mer normalt liv.

Några är missnöjda

De kritiska (16 procent) anser att brister i LSS påverkar deras fritidsintressen negativt som att kunna träffa vänner och familjen Knappt hälften anser att bristerna har negativa effekter på arbete eller studier.

För att LSS-insatserna ska fungera bättre efterfrågar man större frihet att bestämma vad hjälpen ska användas till. Man vill också ha fler timmar beviljade och bättre möjlighet att styra vem som arbetar.

Förändringar under senaste åren

59 procent (samma andel som 2014) har märkt förändringar i de egna LSS-insatserna under de senaste två åren och hälften av dem (30 procent) anser att dessa förändringar varit till det sämre. 14 procent har upplevt förändringar i positiv riktning.

De som är missnöjda med insatserna har i högre grad upplevt negativa förändringar (70 procent) än de som är nöjda (12 procent). Försämringarna handlar främst om sämre valfrihet och färre timmar. Andelen som är missnöjda med antalet beviljade timmar har sjunkit från 51 procent år 2014 till 35 procent år 2015. Fler beviljade timmar anges också som orsak till förbättringar, 59 procent år 2015 mot 31 procent 2014. Andra förbättringar handlar om frihet att välja vad hjälpen ska användas till och att kunna styra vem som arbetar.

Bemötande

Var fjärde som svarade på frågorna om LSS upplever att de har blivit dåligt bemötta av LSS-handläggaren. 9 procent angav ett mycket dåligt bemötande och 16 procent ett ganska dåligt bemötande. Andelen har inte förändrats sedan 2014.

Frågor om LSS-insatser

17 procent av de som har LSS-insatser vet inte vart de ska vända sig med frågor om sina LSS-insatser. 2014 var andelen var 21 procent.

51 procent av de som svarade att de har LSS-insatser tycker att kommunernas information om vilka insatser man har rätt till är mycket eller ganska dålig. 37 procent tycker att informationen fungerar mycket eller ganska bra. Uppfattningen om Försäkringskassans informationsgivning är snarlik. 51 procent tycker att den är dålig och 29 procent att den är bra. I båda fallen ses en svag förbättring jämfört med 2014.

Få har överklagat LSS-beslut

9 procent av de som svarade på frågor om LSS har överklagat ett beslut om en LSS-insats. 6 procent skulle ha velat överklaga men har inte gjort det.

Rättsväsendet

Oro för att bli angripen

36 procent av de som svarade på frågorna om rättsväsendet har under det senaste året känt oro för att bli överfallna, misshandlade eller trakasserade, vilket är 6 procentenheter fler än förra året. Kvinnorna är mer oroliga än männen, 41 respektive 27 procent. De med neuropsykiatrisk eller psykisk funktionsnedsättning är oroligare (55 procent) än övriga grupper. De som bor i hyresrätt känner sig mer oroliga och otrygga än övriga boende. Oron och otryggheten ser i stort sett likadan ut i hela landet.

Polisen

77 procent har mycket eller ganska stort förtroende för polisen, lika som år 2014. Förtroendet för polisen är ungefär detsamma oavsett om man har varit i kontakt med polisen eller inte. Förutom bland de som upplever sig ha blivit diskriminerade av polisen där 50 procent har mycket eller ganska litet förtroende. De som har positiva erfarenheter av kontakter med polisen tycker att de blivit bemötta på ett positivt sätt och att poliserna har varit hjälpsamma och engagerade.

Om något skulle hända vet 59 procent hur de anmäler brottet, 37 procent vet det till viss del. Andelen helt säkra har ökat med sex procentenheter sedan 2014.

Omkring hälften (46 procent) av de svarande har varit i kontakt med polisen i något ärende de senaste tre åren. 78 procent av dem har mycket eller ganska positiva erfarenheter från dessa kontakter. 20 procent har mycket eller ganska negativa erfarenheter. Ingen förändring jämfört med 2014. De med neuropsykiatrisk- eller psykisk funktionsnedsättning har i högre grad än andra grupper i undersökningen varit i kontakt med polisen (55 procent) och de är också mer kritiska (29 procent). De negativa erfarenheterna handlar om bristande tillgänglighet, att informationen inte var tillgänglig (18 procent) och att det var problem med tillgängligheten i lokalerna (16 procent).

Domstolarna

60 procent av de svarande har mycket eller ganska stort förtroende för domstolarna i Sverige. Siffran är densamma som 2014. 23 procent har ganska litet förtroende och 7 procent mycket litet förtroende.  Även här är de med neuropsykiatrisk- eller psykisk funktionsnedsättning mest kritiska (41 procent).

15 procent har besökt en domstol under de senaste tre åren (14 procent år 2014). Av dessa har knappt hälften mycket litet eller ganska litet förtroende för domstolar. Drygt hälften har besökt domstolar som dömer i förvaltningsmål, något färre domstolar som dömer i brottmål.

Kritiken handlar främst om diskriminering, dåligt bemötande och bristande tillgänglighet. Den bristande tillgängligheten handlar främst om att informationen (36 procent) och lokalerna (26 procent) inte är tillgängliga. 15 procent (23 procent 2014) var mycket eller ganska missnöjda med bemötandet från de anställda på domstolen. Ju större hinder man upplever i sin vardag desto mer missnöjd är man med tillgängligheten i domstolarna.

Hjälpte informationen dig?

Senast granskad: 2017-10-20
Dela: