Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa (SOU 2017:47)

Myndigheten för delaktighet, MFD, tillstyrker de förslag som Kommissionen för jämlik hälsa lämnar men anser att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat hälsoskillnaderna mellan personer med funktionsnedsättning och övrig befolkning.

Ladda ner

Yttrande till: Socialdepartement

Datum: 2017-11-30

Diarienummer: S2017/03553/FS

Beslutande: Malin Ekman Aldén, generaldirektör

Föredragande: Anna-Carin Widmark, utredare

Sammanfattning

Myndigheten för delaktighet, MFD, tillstyrker de förslag som Kommissionen för jämlik hälsa lämnar i rubricerat betänkande, men anser att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat hälso­skillnaderna mellan personer med funktionsnedsättning och övrig befolkning. MFD anser också att det saknas ett funktionshinderperspektiv i flera av de förslag som presenteras. Det gäller bland annat vikten av universell utformning, förbättrad tillgänglighet och av att vidta åtgärder mot diskriminering.

Generella synpunkter

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har ratificerat, slår fast att målgruppen har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa utan diskriminering på grund av funktionsned­sättning. Många av de förslag som lämnas av kommissionen är dock generella. MFD anser att det därför finns en risk att de behov och förutsättningar som personer med funktionsnedsättning kan ha inte beaktas då åtgärderna ska genomföras.

MFD anser att kommissionen inte i tillräckligt hög utsträckning har beaktat ojämlikheten i ohälsa mellan personer med funktionsnedsättning och befolkningen i övrigt. Folkhälsomyndigheten har under flera år rapporterat att personer med funktionsnedsättning har avsevärt sämre hälsa än befolkningen i övrigt.[1] Vidare har personer med funktions­nedsättning högre arbetslöshet[2] och lägre utbildningsnivå[3] än övrig befolkning. Gruppen har också sämre upplevd hälsa, mer värk och oro och sämre levnadsvanor än befolkningen i övrigt. Vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning har också sämre hälsa jämfört med vårdnadshavare till barn som inte har en funktionsnedsättning.

Även om personer med funktionsnedsättning i vissa situationer tillhör socioekonomiskt utsatta grupper, finns det vissa förutsättningar som är unika för gruppen. MFD anser därför att principen om universell utformning bör tillämpas i högre utsträckning vid utformning av till exempel fysisk miljö, men också avseende varor och tjänster så att de blir användbara för alla. Det är också viktigt att brister i tillgänglighet och användbarhet åtgärdas samt att personer med funktionsnedsättning får det individuella stöd som de har rätt till och att diskriminering motverkas. Om dessa strategier tillämpas systematiskt kan delaktigheten för personer med funktionsnedsättning öka och ojämlikheten i hälsa minska.

MFD anser också att det saknas ett intersektionellt perspektiv i kommissionens betänkande. Risken för ohälsa är särskilt stor hos vissa grupper, till exempel hos kvinnor med funktionsnedsättning och nyan­lända personer med funktionsnedsättning. Dessutom löper personer med psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning större risk för ohälsa än befolkningen i övrigt.

4.1 Det tidiga livets villkor

MFD tillstyrker förslagen men anser att särskilda insatser bör riktas på att stödja nyblivna föräldrar med egen funktionsnedsättning. MFD:s under­sökning om föräldraskap och funktionsnedsättning visar att det finns behov av stödinsatser kopplat till föräldraskapet för målgruppen och att nära hälften av de föräldrar som är i behov av stödinsatser inte får det.[4] Föräldrar med funktionsnedsättning är en grupp som borde uppmärk­sammas i den nationella strategin för föräldrastöd.

4.2 Kompetenser, kunskaper och utbildning

MFD tillstyrker förslagen men anser att det är viktigt att grundsär­skolan och gymnasiesärskolan utvecklar det hälsofrämjande arbetet. MFD:s uppföljning visar att personer med intellektuell funktionsned­sättning har sämre levnadsvillkor inom flera av de områden som påverkar hälsan och i högre grad riskerar ohälsa än många andra grupper i samhället.

MFD anser vidare att principen om universell utformning bör genomsyra alla fritidsaktiviteter som erbjuds i skolan och att brister i tillgänglighet åtgärdas, så att även elever med funktionsnedsättning kan delta.

MFD tillstyrker kommissionens förslag om att införa en systematisk tidig kunskapsscreening för alla barn med syfte att tidigt fånga upp barn som är i behov av stöd, samt garantera att insatser vidtas. MFD välkomnar därför förslaget att lämplig skolmyndighet får i uppdrag att följa upp implementeringen av stödlagstiftning i skollagen avseende extra anpassningar.

MFD anser också att det är viktigt att metoder tas fram för uppföljning och utvärdering av hur det individuella stödet för personer med funktionsnedsättning i skolan fungerar. Personer med funktionsnedsätt­ning är en grupp som i högre utsträckning än andra avbryter gymnasiet. Samtidigt visar Skolverkets uppföljning[5] att det finns brister i informa­tionsöverföringen i samband med att elever med stöd byter klass eller skola. Därför är det viktigt att säkerställa att det inte blir ett glapp i stödet vid bytet från grundskola till gymnasieskola.

4.3 Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö

MFD anser att utredningen inte har beaktat de svårigheter som finns för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. MFD anser att de samtal som föreslås föras mellan regeringen och arbetsmarknadens parter särskilt bör fokusera på att underlätta för personer med funktions-nedsättning att ta sig in på arbetsmarknaden.

Kommissionen konstaterar att det finns ett samband mellan ej avslutad gymnasieutbildning och funktionsnedsättning, men analyserar inte vad detta kan bero på. Kommissionen skriver att åtgärder bör riktas mot de som riskerar att hamna långt från arbetsmarknaden. Som exempel nämner de lågutbildade personer, personer födda utanför Europa och äldre personer. MFD saknar dock en analys och åtgärdsförslag som gäller hur personer med funktionsnedsättning ska kunna få ett arbete.

25 procent av personer med funktionsnedsättning som arbetar och som har nedsatt arbetsförmåga upplever sig diskriminerade.[6] MFD vill därför betona vikten av att arbetsgivare vidtar aktiva åtgärder för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning. En annan viktig åtgärd är att förbättra tillgängligheten till och på arbetsplatser.

Det är också viktigt att personer med funktionsnedsättning får det stöd och/eller de anpassningar de behöver på arbetsplatsen.

4.4 Inkomster och försörjningsmöjligheter

MFD tillstyrker förslagen om inkomster och försörjning, men anser att det saknas en analys av inkomster och försörjning för personer med funktionsnedsättning. Närmare 25 procent av personer med funktions­nedsättning saknar kontantmarginal, att jämföra med övrig befolkning där siffran är 14 procent. Personer som uppbär aktivitetsersättning och sjukersättning är särskilt ekonomiskt utsatta och för de grupperna har skillnaderna i inkomstutveckling ökat kraftigt jämfört med personer med löneinkomster sedan början av 2000-talet. MFD anser därför att den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning närmare bör belysas.

4.5 Boende och närmiljö

MFD tillstyrker förslagen men saknar en problematisering av de brister i tillgänglighet som finns i boende- och närmiljöer och som innebär att personer med funktionsnedsättningar och äldre personer har en begränsad möjlighet att välja en tillgänglig bostad. De åtgärder som föreslås bör därför innehålla krav på att miljöerna görs tillgängliga och användbara för alla. Det gäller både bostadsmiljöer, lekmiljöer, grönområden, utemiljöer och offentlig service.

4.6 Levnadsvanor

MFD tillstyrker förslagen men anser att det är viktigt att grönområden och idrottsanläggningar utformas så att de blir mer tillgängliga och användbara samt möjliggör deltagande även för personer med funktionsnedsättning.

4.7 Kontroll, inflytande och delaktighet

MFD tillstyrker de förslag som handlar om att stärka de mänskliga rättig­heterna, motverka diskriminering, förebygga hot, våld och kränkningar och att detta tydligt ska inkludera personer med funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning är en särskilt utsatt grupp när det gäller hot, våld och kränkningar och det krävs både generella och särskilda åtgärder för att förebygga och bekämpa våld mot dessa kvinnor.[7]

MFD tillstyrker förslagen som riktar sig till kommunerna och landstingen om icke-diskriminerande förhållningssätt och vill särskilt framhålla vikten av att sex- och samlevnadsundervisningen och den integritets­stödjande träningen i gymnasiesärskolan utvecklas.

MFD anser att Folkhälsomyndighetens uppdrag även ska inkludera personer med funktionsnedsättning avseende uppföljning av ojämlikhet i hälsa för särskilt utsatta grupper.

4.8 En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård

MFD tillstyrker förslaget om utvecklad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. MFD anser dock att det är viktigt att förslagen förtydligas när det gäller vilken typ av tillgänglighet som avses. Om inte detta görs finns en risk att ordet tillgänglighet tolkas enbart som ”tillgång till”.

Kommissionen nämner att personer med funktionsnedsättning avstår vård och läkemedel av ekonomiska orsaker tre gånger oftare än befolkningen som helhet. Kommissionen presenterar dock inte något förslag för att komma till rätta med detta problem.

MFD instämmer i kommissionens skrivningar om vikten av tillgång till punktskrift, teckenspråkstolk med mera i kontakt med vården.

MFD instämmer också i kommissionens förslag om att nå utsatta grupper med förebyggande arbete. MFD anser dock att förslagen bör kompletteras med en skrivning om att insatser särskilt bör riktas till personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar. Socialstyrelsen konstaterar i sin lägesrapport från 2013[8] att personer som har insatser enligt LSS och får cancer löper mer än fördubblad risk att dö jämfört med andra cancerpatienter. Risken är ännu större för kvinnor med LSS-insatser, som har 70 procent högre risk att dö i bröstcancer jämfört med andra kvinnor. Förklaringen är att de får sin cancerdiagnos senare än andra. Socialstyrelsen menar att vården måste bli bättre på att kommunicera med dessa kvinnor för att säkerställa att de kommer till mammografiundersökningar.

Ärendets handläggning

I den slutliga handläggningen av ärendet har generaldirektör Malin Ekman Aldén (beslutande), avdelningschef Emelie Lindahl och utredare Anna-Carin Widmark (föredragande) deltagit.


[1] Folkhälsomyndigheten (2016) Slutrapportering av regeringsuppdrag inom ramen för ”En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011-2016”.

[2] SCB (2016) Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

[3] Statistiska centralbyrån ULF/SILC 2014/2015.

[4] Myndigheten för delaktighet (2017) Föräldraskap och funktionsnedsättning Självupplevda hinder för delaktighet. Fördjupningsområde 1:2017.

[5] Skolverket (2016), särskilt stöd i grundskolan, PM

[6] SCB (2016) Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

[7] Myndigheten för delaktighet (2017) Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

[8] Socialstyrelsen (2013) Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Lägesrapport 2013.

Senast granskad: 2017-12-04
Dela: