Vårt gemensamma ansvar – för unga som varken arbetar eller studerar (SOU 2018:11)

Myndigheten för delaktighet, MFD, är positiv till förslaget och lämnar några ytterligare synpunkter.

Ladda ner

Yttrande till: Utbildningsdepartementet

Datum: 2018-12-14

Diarienummer: 2018/0213

Beslutande: Malin Ekman Aldén

Föredragande: Karl-Oskar Öhman

Sammanfattning

MFD tillstyrker de tre förslagen i avsnitt 9.1, 10.2 och 11.3 som remissen begränsas till, men lämnar även kommentarer på förslagen i avsnitt 10.4 och 11.1. Frågan om unga som varken arbetar eller studerar är en viktig del i det funktionshinderspolitiska arbetet, vilket behöver framgå tydligt i kommande uppdrag på området.

Myndighetens synpunkter

Mycket tyder på att situationen på arbetsmarknaden för unga personer med funktionsnedsättning har försämrats över tid. Bland unga personer (16–24 år) med funktionsnedsättning är det cirka 12 procent som varken är i studier eller i arbete. Detta är en nästan dubbelt så hög andel som för unga personer utan funktionsnedsättning. Bland personer som har avslutat gymnasiesärskolan visar forskning på att andelen som varken arbetar eller studerar är särskilt hög.1

Förslag 9.1

MFD tillstyrker förslaget.

Förslag 10.2

MFD tillstyrker förslaget och menar att avslutade gymnasiestudier är en central faktor för etablering på arbetsmarknaden. Skyldigheten att erbjuda vägledningssamtal bidrar till ett förstärkt och individuellt anpassat stöd till eleven och till skolhuvudmännens systematiska arbete med att följa upp elevernas studier. MFD vill därutöver lyfta fram vikten av att även inkludera Skolhälsovården i ett avslutande vägledningssamtal.

Förslag 11.3

MFD tillstyrker förslaget men vill framhålla behovet av att arbetet sker genom samverkan och aktiv involvering av personer med funktionsnedsättning, så att målgruppen aktivt kan medverka i beslutsfattande som direkt berör dem.

Förslag 10.4

MFD delar betänkandets problembild i att unga med funktionsnedsättning möter stora hinder i övergången från utbildning till arbete, att ett mer effektivt arbete behövs och att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte har fått tillräckligt genomslag i praktiken.

MFD menar att frågan behöver tas om hand och stärkas inom befintliga strukturer, genom ansvariga aktörers arbete, och inte inom ramen för en ny samordnare. MFD anser att frågan bör samordnas och hanteras som en del i den ansvarsfördelning inom funktionshinderspolitiken som blir resultatet av den pågående utredningen om översyn av styrningen inom funktionshinderspolitiken (dir. 2017:133).

Förslag 11.1

Psykisk ohälsa är vanligt bland unga personer som varken arbetar eller studerar och nuvarande stödsystem möter inte i tillräckligt hög grad de behov som barn och unga har. Unga personer med funktionsnedsättning får orientera sig bland flera aktörer och riskerar genom detta att falla mellan stolarna.

MFD menar att om ett tilläggsdirektiv ska ges till utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01), måste det präglas av ett tydligt funktionshindersperspektiv, i syfte att föreslagna åtgärder inkluderar hela målgruppen, oavsett funktionsförmåga.

1 MFD (2018) uppföljning av funktionshinderspolitiken 2017.

Senast granskad: 2018-12-21
Dela: